Aftonbladet – 28 oktober 1850, sida 3

styra om begrafningen; helst ingen ennan än min hustru sjelf kan anses hafva medverkat till hennes rysliga beslut att sjelf förkorta sitt lif, till min och barnens största sorg. Johan Bladiund. — Under loppsat ef några månader hafva åtskiliga stölder blifvit begångne hos ExspeditionssekretsrareR Lorich, uti huset MM 40 vid Kungsbacken; nemligena en gång af kläder, en annan gång af diverse silfver, hvaribland gammalt silfvermynt, hvilken sistnämnde stöld förövades i medio af S:ptember månad; samt vid ett annat tillfälla fyra stycken vagnshbjul från ett skjul på gården, men för hvilia i stället 2:0e andra sämre bju!, blifvit ditlagde. Angående sistnämnde stöld lemnsdes genom br Lorichs trädgårdsmästare den upplysningen, att han sett f. bammansegaren Carl Carlsson innehafva de bortstulaa hjulen. Denne Carlsson, som sedan en längre tid tilibeka öfverlemnat vården om sitt hemman åt hust:un, samt sedan dess såsom sandåkare här i staden uppehållit siz, och hafi sitt logis uti ait stall i huset 2 408 vid Kungsbacken, eftersöktes I an!edniag deraf och uppfördes i polisksmmaren, hvarest han uppgaf att han erbållit de ifrågavarande hjulen af br Lorichs kusk, Anders Joban Carlsson, samt att han lemnat dem till en vagnmakare, för att ändras till en kärra. Eften denna bekännelse affördes Cerlssoa i hikte och kusken Carls:on uppkallsdes till påföljande dagen, dertiil äfven hr Lorich instälda sig, äfvensom på kallelse en arbetskarl Pehr Uirik Forsberg, hvilken efter hemmansegaren Ca:lssons arresterende inställt sig i dennes logis och frånbrutit stallåset, innan den enbefelda vi:itstionen ännu dersiädes blifvit verkstäld. Kusken Cerlsson uppgaf nu på fråga, att Carl Carlsson en dsg under hr Lorich bortavoro komrrit till hozom och bedt att få låna ett par vagnsbju!, som legat i ett skjul, men då kusken härpå svarst nej, med antydan att han icke tordes, i händelse husbonden stuls få vetskap derom, hade Carl Carlsson gjort den invändningen att hr Lorich aldrig skulle kunna observera det, då Carl Carlsson villa på szmma ställe under tiden lägga 2:ne andra bjul; och hvartill kusken Carlsson slutligen gifvit sitt samtycke. Emedlertid hade Carl Carlsson tegit 4 bjul i stället för två, hva-om han på; aftonen samma dag underrättat kusken Cerisson, som då förebiråit honom det, men hvarpå ban genmält att det välicke kunde vara farlige än att han återlempade dem, ifall någon sku!le sakna dem; dervid det sedan fått bero. D tta förbållande medgafs af Carl Carlsson, hvilken, uppmanrned stt bekänna om khan sjelf deliagit uti eller hade sig pågot bekant om de öfriga hos hr Lorich föröfvade stölderna, försäkrade sig vara alldeles oskyldig och sakta all vetskap dercm. Emedlertid bade på morgonen visitstion blifvit anstäld uti det stall, der Carl Carlsson heft sin sängplats, och bvarets men i höet enträffat en gammsl sssiznaiion och 3:ve äldre silfvermynt, hvilka br Lorich igenkände vara stulva ifrån hönem, äfvensom en uniformsknapp med hr Lorichs vepens Tillfrågad om åtkomsten häraf, försäkrade: Carl Carlsson stt ban aldrig icnehaft dessa saker och icke kunde segripa hvem som legt dem i höet, kan ver alldeies oskyldig, Oo. eg. V. Arbeiskarlen Pehr Ulrik Forsberg tillfrågades nu i hvilket ärende han begifvit sig till Carl Carlssons stall, semt hvarför ban under egarens bortavaro fränbrutit låset; hvarpå han svarsde, att han, som emelianät biträder Carl Carlsson med hästens skötsel, körslor, 0. . v. endast haft för afsigt) att tillse hästep, då han fått höra att-egaren blifvit arresterad. På fråza försäkrade han för öfrigt, att han hvarken hafi någon vetskap m de begångna stölderna; eller från stallet bortfört något; dertill vore har för mycs set väl känd såsom ärlig karl, menade han. Deva sistnämnde yttranse gaf en af polisberjenirgen anledning att i den punkten motsiga Forsberg; ech då ban närmsre tillspordes cm: sina lefredsförhål!andep, medgaf Forsberg slutligen att kan en gårg varit streffad för s:öl, men att detta varit för 43 år sep; hvarpå han sedsn likväl afpruwede 7 år. Emeilertid viiblef han sin förut gjorda försäkran. Då det blifvit upplyst, att kusken Carlsson en längre tid lefvat i förtroligare umgärge med hemmans:garen Cserisson, och haft vetskap om och möjligen deliagit i de begångna stö!derna, tillfrågades nu han derom? ocbjuppmaneades att bekänna sin brottslighet, såsom det enda medlet att erhålla förlåtelse af sin busbonde, hvilkers misstanka fallit på honom. Kusken Carlsson, som syntss mycket bedröfvad, svasade härpå med den försäkran, att ban icke hade minsta kännsdom om stölderne, samt att det endast varit af dumhet, som han låtit förmå sig att lemna bjulen till Carl Carlsson. Det duger icke att skylla på sin dumhet när man begår hustjufaad, genmilte polismästsren; så långt får icke dumheien sträcka sig. Emellertid förkleradss kusken Carlsson äfven skyldig att träda i arrest; hvarefter målet remiiterades sill rådbusrätten. j — Sistl. lördagsafton inkom en rusig åkardrärg på en krog cch begärde en sup, men aflgsnade sig kort derpå, medtagsnde en karafin från disken, in: nebållande vatten. I det rusiga tillstånd ban befenn sig skedde tillgreppet dock så öppet, att hen genast blef antastad och polisbetjsning efterskickad, som afförde honom i häkte. Kzerafinen ville han dock icke lemna ifrån sig, förr än han blef upplyst derom att den j innehöll bränvin, -såsom han förmodat, då han genast återsatte den på disken. Vid i dag med honom anstäldt förhör upplystes det, att han samma afton kort förut innevarit på en annan krog och der tyckatsBobemärkt tillgripa en bränvinsflåska, den han för:t utiömt; hvilket gifvit benom lust att äfven på ett annat ställe försöka sin lycka, Mannen erkände tillgreppet och målet remitterades. — En skeppare pliktfälies i dag till 3 rdr 46 sk. banko, för det han sistl. gårdagsafton eldat ombord på sitt vid Flugmötet liggande fartyg. — En qzinsperson vid namn Straedberz, hustru till en bandtverksmästare här i steden, hviiten måst skiljas vid henne för hennes oordentliga iefnadssätt och omåttliga bränvinssuparde, var i deg uppförd till poliskammaren från häkiet, der hon sisth Jördegsaftorf blifvit insatt, emedan hon bli entröffad uti en räcsten i öfrverlastadt tillstånd. Iskommen i sessionsrummet började hon ti!l sitt ursku!dande ett ordsvall af bedyranden om sin oskuld och försäkringar om bättring, att man icke under rapportens upp läsande kunde höra ett enda ord deraf. MLåt mig gå, låt mig gå, hr polismästare! upprepade bon. . Nej, du bar så många gånger lofvat bättring, att jag nu icke ken hjelpa dig. . Teackar ödmjukast, hr lagman, inföll. hon, låtsande missförstå det vägrande svaret och rusade på dörren, der likväl polisbetjeningen h:jdade kenne. Haf icke så brådtomp, återtog polismästsren; vi ha ännu litet otalt med hvarandra.n Då hon ef:er många omsvep slutligen erkände att bon sarit öfverlastad, insattes hon på vatten och bröd: För att försöka om det kan bjelpan, tillade polismästaren. Åmål den 47 Oktobe. Tisdagen i förra veckan ankom hit till staden en vardringsman med rensel på ryggen, och tog qQvarter hos ckepparsntan Huit. Efter att rågra degar ha supit, rustat cch ssrutit af silt egande myckna siifver och guld, kom han förl. feede08a 6 m i orätt med sitt värsfolk tösanda