Aftonbladet – 28 oktober 1850, sida 2

till ben, med förbigående af allt hvad Buenos Ayres hade utmärkt och förnämt, inhjöd åkaredrängar, slagtaredrängar och -lösgilna fångar; en gång öppmade hanen dylik bal genom en dans med en negress, och hans dotter med en gaueho. Men det var icke blott på deita sätt, som Buenos Ayres envåldsberrskare näpste de batade stad-boerna. Han Jät förkunna den förfårande grundsatsen: den som icke är med mig, är emot migp; och som slutsats deraf bräcnmärktes bvar och en som misshagade bonom med skyrfordet salvage unitarion. Men den som en gång af Rosas vanfrejdats med detta, var icke vidare säker hvarken oin sin egendom etier sin personhga frihet, eller sitt lif; eller sitt rykte hos de öfverlefvande. Till utförende af Rosas teorier uppstod under haxs bägn det beryktade samfundet Mas horeas! (vMera galgarla); pvilket bestod af alla staden: bankruttörer, lösdrifvare och mördare. I förbund med detta galgsillskap stodo, på hög befallning, Polismästaren, fred:domaren, — kort sagdt alla som egde att vaka öfver allmänna säkerheten i staden; till följd hvaraf den medborgare, som så sillskapet bryta sig ini bans hos för att råna eller för att mörda honom sjelf, förgäfves ropade på pöolismaktens bistånd. Också bedrefs våld af dylikt slag lika ostördt midt på ljusa dagen; som om nätterna, och ingen visste uppgifva något skyddsmedel deremot. (Forts. följer.) — tl — En fru, hvars man var bortrest, skref ill honom längtensfulla bref, Hvari äfven följinde rörande uttryck förekom: Jsg saknar dig öfverallt, dyr: Adolf. Då jag Om aftonen går tillsbvila tänKer jog på dig; då jag om morgonen stiger uppoch set din nattrock hänga på sin venliga spil, så är det min första tanka: O, att min goda Adolf ändå bärgde der (O. T.)