Aftonbladet – 28 oktober 1850, sida 2

Ten Brittiska Fredskongress-kommitteen har den 9 Oktober utfärdat följande uppmaning: Til innevånarne i Danmark (cr hatigdömera Slesvig Holst-in. Bröder! Att 83 två nationer invecklade i ou bio: digt krig, inträngande på hvarandras terrisorier och örande med sig öde!äfg-lse och död, ar ett sorgligt skådespel und r alla omständigheter; men denna känsla övergår till fasa, då de stridende de erne förut varit politiskt förbu dse och föresade genom tusende hand af kärlek och vänskap. Dettaär olycklictvis eder ställning i närvarande siuad, och religio nens ceh fredens väsner i Siorbritarnien ärv djupt bed öfvade härö ver. Fion:s då intet sätt att afstuta denza oxalurliga strid? I-ga medel art hindra vidare bl :dsurgjutelse och förstöring af egendom? Skall kriget fortgå inwilldess edra till ångar äro utömda, och j ej längre kunzen sälla män i fälten tt slögtes? Kriget måste På tt eller annat stt ändas; men skall segervinnaren i alla fal vinna dst mål hsn söker? Det måste förnuitigtvis betviflas; ty, liten derpå, tvistetågorna, hviika de ån äro, skola ändå sliias genom negociation och biliggning; och icke osanno ikt skell tredje man slutligen efegöra edra stridiga anspråk. Fredsväanerna vilja derföre råda eler. såsom b:öder heilks äro mycket inires:erade för edert bästo, au genast uppgifva alla fiend:ligheter och att underkasia de vigtiga frågorna afeörander af en upplyst oc opartisk förliknisgs-domstol. Af en sådan domstol kunna begge paiterna vänta räutvisa: sf svärdet, aldrig! Fredsvännerra vilja likväl uppmana eder härtil, ef ännu högre skäl. J siren af kristlig tro; j erkäppen ju Fredens Furste? Dö vilja derföre allverligt och högtistigt spörja eder, hurusida förlängning nu af det nuvarende kriget är förenligt mec Hans bud; ja, om det icke är f.rstörende för alla de känslor och meninger, som menuiskor och Eristne äro förbundna gecom de beligeste förbindelser at jakttaga emot hvarandra? Du skall älska, icke evdest din nästa, utan äfven din fiende, sådant är ju Evengelii tydliga bud; och tillåten elliså edra vänaer och bröder ait uppmana cher vid allt hycd heligt är, för vår gemensamma menskighet ech för vär gemensamma religion, att upphöra med striden. Allt hvåd j funnen viska senom den är förlust — förlust af om, förlust af tref st af li Huru my klokare är det icke att ly till fre dens råd; bu:u förnuigt att utderkaste ecra tvi ster en förlikningsdom; huru religiöst att nedlägga izets vapen och underkasta sig rättvisans och bil sens doms! Vi besvära eder vänligt och if a eder ifrån ellt vidare våld emot hvar