Aftonbladet – 28 oktober 1850, sida 1

är nog att lära känna så väl honom sjelf, som de män, med hvilka han hade att göra. Lopez var guvernör i Santa FÅ. Han hade i staten Entre Rio en personlig ovän, öfverste Ovando. Undet ett upplopp blef denne tillfångatagen, och förd till general Lopez. Vid hans ankomst höll generalen på att spisa frukost; han emottog Ovando på det artigaste och bad honom sitta ned och dela måltiden. Ett samtal uppstod och fortsattes dervid, som emellan två bordskamrater, hvilkas likhet i stånd och uppfostran föreskref de utsökta utbyten af ömsesidig uppmärksamhet. Midt under måltiden inföll likväl Lopez, likasom erinrande sig något: pHerr öfversten, s.de han, xom jag hade råkat falla i ert våld, likasom ni nu fallit i mitt, och det just under måltidstimman, hvad skulle ni då gjort ? Jag skulle bjudit er att deltaga, alldeles som. ni gjort.n Men efter måltiden? Skulle jag låtit skjuta er. Jag är förtjust öfver att det var er tanka; ty sådan är äfven min. När ni stiger upp, kommer ni således tt skjutas.n Bör jag stiga upp genast, eller får jag sluta frukosten ? : Frukostera, öfverste, ni, håll till godo; vi ba icke brådtom., Man fortsatte följaktligen. Efter frukosten inbars kaffe; på kaffet tog man likör. Nu tror jag det är tids, anmärkte Ovando. Jag tackar er, att jag ej behöfde erinra derom, svarade Lopez. Derpå ropade han på sin ordonnans, och frågade: vÄr kommenderingen uppställd.s Ja, herr general, svarade ordonnansen. Han vände sig nu åter till Ovando och sade: Gud vare hos er, öfverstels