nat än sina dåliga seder och sina grofva kärleksäfventyr. En gång kommen till väldet, blef Rosas förnämsta omsorg att tillintetgöra den efter mönstret af Nordamerikas Förenta Stater bildade formen af ett statsförbund, i hvilket Plataprovinserna konstituerat sig såsom hvar för sig suveräna och sjelfständiga republiker. Lopez, stiftaren af detta federativa statsskick, insjuknade; Rosas lät föra honom till Buenos Ayres och skötte honom sjelf i sitt hus. Lopez dör, förgifven. Quiroga, federationens general, hade kommit med lifvet ur tjogtals strider, den ena mera mordisk än den andra; hans tapperhet bade upphöjts till mönster; hans lycka hade blifvit ett ordspråk. Quiroga dör, lönnmördad. Cullen, federationens rådgi!vare, hade blifvit vald af staten Santa FÅ till dess guvernör. Rosas tillställer en revolution i Santa Få, som slutas så att Cullen öfverlemnas åt Rosas, genom guvernörn i San Jago. Cullen dör, arkebyserad. Alla utmärkta män inom det federala partiet hemsöktes af samma lott, som blef så mångas när slögten Borgia beherrskade Italien; och genom användandet af samma medel, som Cesar Borgia och Alexander VI fordom, lyckades Rosas slutligen att herrska enväldigt, med centraliserad makt, fastän han med hånfull ironi, vid alla officiella och icke officiella tillfällen, låter upprepa namnet federationp, såsom detta envåldsrikes politiska och diplo matiska titel. Vi måste något närmare omnämna dessa män och låta deras anklagade vålnader framträda till mönstring. Hos dem alla fanns någonting vildt, som icke bör förbises. Vi talade först om Lopez. Ett enda drag