Aftonbladet – 26 oktober 1850, sida 1

der som en Gaucho, antog gauchernas drägt och seder, och vann efier hand en sådan utmärkthet iblard deras skickligaste ryttare och kastare af fångsaaran och sluugsnöret, att den som såg hans färdighet i dessa vilda öfningar, utan att föröfrigt känna honom, icke skulle ansett honom för stadsbo utan landibo, för en äkta Gaucho. Rosas ingick först som bjelpkarl vid en afvelsgård (estancia), derifrån steg han till föreståndare (capatas) slutligen till öfveruppsyningsman (mayordomo). I sistvämnda egenskap styrde han den rika slägten Anchorenas egendomar; och dermed börjades hans egen uppkomst så som possessionat. Då vi ämna framställa Rosas från alla sidor, så må till en början omlörmälas hans sinnesstämning under alla de bvälfningar som vid denna tid följde hvarandra. Rozas bade vistats i Buenos Ayres vid tiden för de underverk, som upproret emot Spanie framkallade. Den som bade mod, sökte då ryktbarhet på slagfäliet; den som hede snilie och kunskaper, sökte den i rådsförsamlivgarne. Rosas trånade efter ryktbarhet; men hvilken kunde väl han vinna, hvilket namn hunda väl han förvärfva: ban, som hvarken egde krigareus tapperhet, eller råd.herrns visdom? I hvart ögonblick hörde han något berömdt namn genljuda omkring sig; än var det m trar, sådana som Revadavia, Pasos, Aguero; än hjeltar, sådana som San Martin, Bircaree, Rodrig Las Heras. Och ur vildmarken framträngd klangen af dessa namn till honom ibans ei bet, och de väckte der hans hat ewot staden, som hade triviufer 1 it dantagen. Men redan nu d de Rosas om en framtid och förberedde din. Irrauds hring slätten, förblandad med Gaucherna, gjorde hen sig til deltagare i den fattiges försakelser, smickrade a. adl:, bonom ua