Aftonbladet – 25 oktober 1850, sida 1

kust. Det första som utkiken varseblef på den 1 öfrigt gränslösa vattenytan, var el Cerro; hänförd öfver landkänningen ropade Solis på tstin: Montem videol, Deraf parnet på den sedan anlagda staden, hvars underbara historia vi i korthet ärna berätta. Solis, redan stolt öfver sin året förut gjorda upptäckt af Rio Janeiro, fick icke någon långvarig glädje öfver sitt nya landfynd. Sedan ban låtit två af sina skepp ankra i viken, och seglat längre uppåt floden med det tredje, lät ban af indianernas vänskapstecken locka sig i land, föll i ett bakhåll samt blef dödad. stekt och uppäten vid stranden af en å, som till åminnelse af detta rysliga äfveatyr än i dag heter Rio de Solis. Denna flock menniskoätare, ganska tapper för öfrigt, hörde ull den infödda Charruasstammen, hvilken var landets beherrskare, i samma mening som Huronerna och Sioux voro eller äro det i Amerikas norra det. Den försvarade äfven sin hembygd emot spanliorerna, som nödgades under dagliga och ännu mer under nattliga strider anlägga Monte video; och den fortsatte kampen så ihärdigt, att denna stad ännu icke kan räkna sitt bestånd längre än huadra år, och derigenom är en bland de yngsta i Sydamerika, Närmare slutet af sista seklet framstod ändtligen en man, som mot landets fordna herrar företog ett utrotningskrig, och lyckades deri. I tre slutliga slagtningar, der dessa vildar, likt de gamla Teutonerna, ställde sina q-innor och sina barn i midten af sin krigshär, kämpade de utan att vika tillbaka ett steg och stupade till sista man, jemte hela sitt slägte. Minnesvården af detta slutliga nederlag kan den resande skåda vid foten af berget Acegua, der benen af de sista Charrueraa ännu vittra i solskenet. Denne andre Marius, besegraren af dessa andra Teutoner, var pslättens öfverbefälbafvaren, som hans titel lydde, sennor Jurge Pacheco, fadren till den general Pacheco, som just nu represenierar Montevideo hos franska styrelsen. Men de utrotade vildarne efterlemnade åt