Aftonbladet – 24 oktober 1850, sida 4

4 n fattig hustru vänder sig härmed tiil den vördade allmänheten med bön om bjelp i sin stora nöd. Moder ät tvenne, knappast ärsgamla tviliiogbarn — hvilkas vård och uppehålle äro henne ensamt fört: odde, eftersom deras fader lemnade kenne innan de ännu sett dagen — vet hon icke hura hon skall vara i stånd att fullgöra dessa sina pligter, helst de små gossarne ännu icke kunna gå och bon följaktligen icke heller kan lemna dem, för att genom arbete för jena sitt bröd. Skulle någon barmbertigt sinnad, som saknar egna, vilja upptaga ett al dessa barn, hvilka båsa äro friska och snalle, så villo modrea, som ännu är i sina bisia är, söka tjenst och af sin lön betala för det anira hos nåKol be kedligt fock. Hitills har en barmhertig hand räddat dessa olycklisa från hungersdöden; men nu, sedan modren förgäfves sökt att få in åtmin:tono ett af de små varnen vid Barohusinrätiningen, veta de ingen ann n otvög än denna vädjan till främmandes förbarmande. Väl har qvinnan med sina barn på armarne vandrat i Oumlegården och på Djurgården, cer, i det glada hvimlet, ett och annat qvinnoöga — tilläfventyrs enmoders — mediidsamt blickat på de arma, och en och ansan band räckt dem en nödp nning, och detta bar varit qvinnåns enda arbetsförtjerst; men äfven denna är henna snart b:tgon, då sommarens portar stängs och i allt fall bar den vart allt för dyrförvärfvad för en som icke varit van att tigga; derföre, j ädle, som så ota aftorkat nödens tårar och deri funnit edert I ufvaste både vinteroch sommarnöje — om j någon gång styren färden åt Nya Roslagstn!!svatanv, så gån ej förbi den arma modren med sina barn, som af henne skola taga näring, utan att bon sjel? eger någon. Hon bor i buset JG 9, qvarteret Trehöroiogen, inne på gårdon i ev kallrum; sen så barmbertigt vll att dessa arma icke förgås, och tagen deras välsignelse med er på vägen derifrån.