Aftonbladet – 24 oktober 1850, sida 2

METE Sar nn liginnan är kokett och markisen dansar väl; men det skall ni nu snart sjell få se. Jag tänker också att generalen skall blifva nöjd. Vid dessa ord gnuggade spanjoren händerna med sin vanliga triumferande min. ,Hvem är hertiginnan? frågade jag. En täck varelse! Hon har mycken verld. Salada, senor, Sslada! Mer säger jag er icke. Hon är en förskräcklig amazon. Jag skulle vilja se henne få fatt på domaren Peters. Gud vare med er, senor! Lye a på resan!o Jag förstod icke hvad han menade, men tackade för hans tjenstvillighet och tog afsked af honom. Mestisen gick till fots. Vid hans sida sprungo hundarne. Då vi kommo nära ett temligen tätt beväxt ställe i skogen, repade mestitsen: Anda, Perro !n Och genast ilade begge hundarne åstad, hvar åt sitt håll. Efter ett pat minuters förlopp hördes en gniggning inifrån tjockaste skogen och sn:rt framkom en vild häst, med fladdrande man och stannade midt på vägen. Hundarne hade jagat honom fram ur sitt gömställe. Mestitsen hoppide upp på honom, och hållande sig fast i hans man, satte han af i starkaste galopp med begge hundarne efter sig. Vi kunde knappast följa honom. Efter att hafva fortsatt denna ateeple chase i ungefär tvenne timmar och ridit så att vi nästan förlorat andan, upptäckte vi slutligen på en ljus plats i skogen ett litet envåningshus, ehuru solidare bygdt än eljest var vanligt i dessa trakter. Porten var af jern och fönsterluckorna försedda med jernbeslg. Bra, bral! ropade en medelålders man, som med en lykta i handen hade öppnat ett af vindsfönstren. Jag är underrättad om er. ankomst. Hertigirnan och markiseh vänta er. Vi skola snart få en lustig lek här.