Aftonbladet – 24 oktober 1850, sida 2

Jag tyckte min värd tala i en så kraftig, enträgen och uppriktig ton, att jag icke ett ögonblick tviflade på sanningen af hans ord. Jag lemnade alla mina saker i hans händer och lydde honom punktligt. På mötesplatsen träffade jag honom och vägvisaren, en mestit:, son utaf en vild commanch och en spanska, ,Här är er vägvisare, sade värden. Låt oss gå in i denna småskog, dit texianerna icke våga komma, emedan den i allmänhet endast bebos af jaguarer, son äro stora älskare af menniskokött, så snart de äro huogriga. Denna årstid hafva djuren emedlertid annan föda än menniskor. Följ mig utan fruktan, men akta er för vattnet der till höger, det är fullt af krokodiler., En båt som låg dold me:lan rören förde oss öfver till den andra sidan, hvarefter vi följde en af indianerna uthuggen väg och tillryggalade ungefär en mil till fots. Vår värd blåste nu i en pipa, som strax blef besvarad, ech min eskort kom nu fram, hvartill hörde tvenne ofantliga hundar, hvilka voro nästan lika höga som små cörsikanska hästar, och som ensamt skull3 hafva varit tillräckliga att på flykten jaga en helarme med general Peters i spetsen. De sprungo fram till mestitsen och slickade hans händer. Min värd fattade nu min hand och sade: Jag måste nu lemna er. Denne raske pojke skall föra er till min slägtinge, don Ramon de Vigueira; ni skall få se tragedier, det lofvar jag eder, eller om ni heldre vill, komedier, som skola blifva uppförda hos honom, till er och min förnöjelse. Min kusin önskar lika ifrigt som jag att få se general Peters inträffa, och jag tänker att ni kommer väl att få uthärda en be:ägring efter alla konstens reglor. Bed honom icke glömma att presentera er för markisen och hertiginnän, tvenne ansedda och mäktiga personer. :Her