Aftonbladet – 24 oktober 1850, sida 1

HI. S:t Louis den 42 Aug. 1849. Jag har varit i Texas och lefver ännu! Ett riktigt underverk! Men det är icke landets invånares skull. Ordet invånare passar dock knappast på denna besynnerliga, brokiga, nomadiska, olikartade, fontassiska, af Indianer, Negtrer, Amerikonare, Sparjorer, Portugiser, Mestitser, Fransmän och Tyskar sammansatta befolkning. Heilket besynnerligt land är dock icke Texas och hvilken förunderlig stad är icke hufvudstaden Galveston. I Galveston äro alla generaler eller domare; det vill säga: generaler utan arm och domare utan processer. Nästan alla hus äro kafeer, värdsbus elier vinkällare; hvarest domrarne och gener:lerna röta och dricka i sällskap med hvarandra. Dessa domare, som aldrig fälla domar, och dessa generaler, som endast föra krig på landsvägarne, utgöra ett folkslag, som skulle hafva glädt Salvator Rosa el Jer Callot; det går i alla slags dräg:er, talar alla möjliga språk och besudlar sig med alla upptänkliga laster. Utskummet af brottslingarne bortstöter unio nen sålunda till sina yttersta gränsor. I Texas och prairierna utbreder sig denna besynnerliga befolkning, som visar sig blandad än med indianska stammar, än med rymda slafvar från de öfriga södra staterna, än med ränkfulla bedragare. från alla möjliga länder. Jag vet icke, om det af dessa nejder en dag skall blifva något sådant som Rom var, men ursprunget är emellertid detsamma. Galveston är samlingsplatsen för det oförtrutna folk, som jag här beskrifvit. Då jag i går inträdde i det förnämsta hotellet, som heter Tremont-House, sutto tio texanska genraJer och domare vid en ofantlig spis och spelade