Aftonbladet – 24 oktober 1850, sida 1

Uppassaren nåste genast lemna boken till gästerna, som läto den gå från hard till hand. pHvad är ban för en ? frågade den ene. Far han pengar? frågade den andre. Hon ser ut att vara en god fångstl anmärkte en tredje genera!. Jag vill veta hvad han är för en karl!s yttrade åter den förste. Tolmer! Det är en engelsman från gamla England.s Namnet är tyskt, yttrade en annan. Denna besynnerliga rådplägning om min person försiggick alldeles högt. Jag fortfor att tiga. Utan att på minsta sätt genera sig talade de i rin närvaro om mina förmodade egen skaper, min ställning, min slägt, min förmögenhet och den väg jag skulle resa. Det blef mig fullkomligt klart att de i denna sak funno ett intresse som icke öfverensstämde med mitt. Jag hade med mig en ganska vacker häst som jag köpt i Neworleans, och hvilken jag vid min ankomst till Tremont-house hade litit införa i stallet. Det föll mig in att min häst, som var af stort värde, möjligtvis icke var i säkert förvar på detta ställe. Jag steg derföre upp och skyndade mig ned till stallet. Man hade redan örekommit mig. En tjock texiansk domare stod ganska lugnt med pipan i munnen och sadlade min häst, utan tvifvel för att genast rida bort med den. Här följde nu ett rätt lustigt samtal. Jag frågade: Hvad gör ni? Det är min häst... Hvarför sadlar ni min häst? Ja så, är det er häst? Det är min själ en vacker häst!, Låt tin sadel ligga, min herre! Hör ni? Ja, jag hör mycket brals ; Den tjocka domaren fortfor att sadla bästen. seg fann hans Jugn oförskämdt och ryckte Itömmen, som h:n fattat, bort ur hans händer, med dessa ord: