Aftonbladet – 24 oktober 1850, sida 1

kort; de svuro förtvifladt, rökte som skorstevar och utmärkte sig alla genom de wigtiga miner, som de tagit på sig. Man skulle hafva tr.tt hela scenen vara en tafla af Bambocchio. Hvar och en talade på sitt tjufspråk om sina olixa bedrifter. En hade plundrat en förbigående; an annan hade tagit kappsäcken från en resande; en tredje hade tilt och med plundrat en hel karavan; andra hade öfverlistat Yankeen i handelssaker, ödelagt spinska byar eller bränn! iudianska liger. Jag satte mg beskedligt red i ena ändan af salen. En främling: ankomst väckte allmän nyfikenbet. Jag satte mig emedlertid, som sagdt, ned vid ett omåladt träbord, som såg ganska smutsigt ut. Uppassaren, hvilken var lika nyfiken som gästerna, kom fram till mig med en bok, i hvilken resande plägade anteckna sina namn. Han frågade i öfrigt hvad jag önskade. Commis! ropade en lång mager person, som kallades domaren Broadley och såg ut som en spetsbof; hvad heter den resande? Huru! tänkte jag för mig sjetf; kallar man en uppassare bär för Commis? Medan jaz gjorde denna tysta anmärkning, ropade en annan af gästerna på uppassaren och sade: Gen:ral! skynda er cch rör på spelet! Det är en hel timma sedan jag begärda ett glas grogg. Ar det möjligt att få det ? Blif icke otålig, general. Ni skall strax få de:l var uppassarens svar. Och upp.ssaren-generalen frambar den bkbegärda groggen ål domare-genr erslen. ij Jag är för mycke: road af mensklighetens komedi, för att jag sku le söka undvika de lcjliga möten och brokiga scener, hvarpå hfvet är så rikt i sådena jänder som Texas. Jag forisalte alltså mina iakttagelser, leende för mig sjelf, sedan jag först ristat den för mig framlagda boken med mitt namn: Kapten J. Tolmer, resande till S:t Lonis,