Aftonbladet – 23 oktober 1850, sida 1

oo KREOLEN?. HEINRICH ZSCHOKEE. — XL. BREFVEXLINGEN. Verkligen hade Fortunatus redan på förhand talat mec kapten Smith om öfverfarten till Liverpool, men ingenting afslutat med honom, emedan denne ej kunde beståmm: någon tid för afresan. Den förre kände sig, i anseende til Beatrices närhet, ej väl i Messina. Han fruktade ständigt när han promenerade med engelsmannen i det fria, farar att möta henne. Gladt packade han derför in, då kaptenen underrättade honom att han var segelfärdig. Han ingick öfverenskom melse med honom och bad honom att hålla allt hemlig! för sir George Down, ty han önskade att ej försvåra skiljsmessan för sig och sin vän genom smärtan af ett afsked I afvaktan att hvarje ögonblick kallas till skeppet, så snart det skulle lyfta ankar, skref han till sir George följande rader: Messina den 17 Juli 1807. Vredgas ej, min George! När du håller detta blad : din hand, är jag redan fjerren från den sicilianska kusten. icke från dig, der jag evigt stadnar. Jag darrar för alt, i i min ännu alltjemt sjukliga retlighet eller svaghet, säga dig ett muntligt farväl. Jag går till Amerika. Men mina tankar skola dagligen återvända öfver verldshafvet till dig och Beatrice. Du älskar mig; hon älskar mig; kanhända gaf mig sjelfva eder kärlek medlet till flykt från den verldsdel, i hvilken jag förlorat min lefnads lycka. Ja, jag nekar ej, att stundom har jag misstänkt än dig, än Beatrice, än er båda, att ni under skenet af en lotterivinst spelat mig i handen en betydande del af er rikedom. Detta ädelmod finner jag icke blott sannolikt i och för sig sjelf, utan också genom den Omständigheten, att fältskattmästaren sedermera hvarken ville visa mig lotten eller vinstlistan, och ej en gång kunde nämna numren. Hans urskuldande, att han glömt den sednare, afskickat den förra, men förlorat listan, gjorde honom misstänkt. Dermed må vara huru det vill, jag vill hellre tacka er vänskap än slumpen derför. . Se A.B. Jå 214, 217, 219, 220, 225—229, 231—233, 235 —240, 243—245.