Aftonbladet – 23 oktober 1850, sida 1

sjömans sinnrika yppighetslusta kan uppfinna, och flera än till och med hans boning i Messina förskaffat honom: präktiga mattor, stora väggspeglar, mahognibord, soffor och en boksamling af Italiens och Englands utvalda klassiker; en dyrbar tub och ett ännu dyrbarare reschatull, riktadt med alla de nödvändighetsoch oumbärlighetspersedlar, som tillfredsställa en resande lords praktkärlek e!ler maklighetsfordringar. På väggen glänste ett par pistoler, hvaremellan hängde en liten bröstbild. Fortunatus skulle ha trott, alt han af misstag blifvit förd i orätt kammare, om han icke tillka skådat sin reskoffert, sin trogna nattsäck, och sin kappa kastad öfver en ländstol. Då han med mera uppmärksamhet betraktade målningen mellan pistolerna, igenkände han deri med någon förundran sin vän Docons porträtt. Han stod länge framför detta på en gång öfverraskad, rörd och glad. Du visste således af min flykt, goda George ? tilltalade han denne i tankärne. Kapten Smith, den pratmakaren, förrådde mig således! Och du förstod hvarföre jag för dig gjorde en hemlighet af min resa och ärade mina skäl till tystnad? Teck goda, George. Nu är jag rik. Din och Beatrices bild äro de verkliga klenodier som jag för med mig från Europa öfver verldshafvet. Adj5, min Georgeln Under denna monolog, som han ännu tyst fortsatte, störde honom en knackning på dörren. En ung sjökadett inträdde med ett bref och sade: Kapten låter ursäkta sig hos er, sir, tills göromålen äro afslutade. Han skickar emellertid detta bref, som blifvit honom lemnadt för er.n Sjökadetten öfverräckte den förseglade skrifvelsen och aflägsnade sig. Fortunatus uppslet hastigt omslaget och kastade sig läsande på soffan. Brefvet kom, som ban genast anat, från sir George och lydde som följer: Nåväl då, kära vän, lycka på resan! Segla med de bästa vindar, och Gud bevare dig blott för ännu en Lorenzo Bosich och hans vid masten dinglande mnådebild. Amen. Men min bön för dig är ännu icke slut. Jag anropar himlen, brinnande, att han i nåder ville förläna dig, du trohbjerfade, omisstänksamma själ, tillika med dina jättedygder, som jag alltid skall beundra, ett par gran verldsvett. Ty (minns mina ord) hos amerikanerna skall du dåligt slå dig fram med din dufvoenfald, om du ej hjetper den åstad med något ormalist. . Du tror således, helt uppriktigt, det din plan att hem