Aftonbladet – 22 oktober 1850, sida 3

rådman Malmborg är ordförande såsom tillförordnad borgmästsre i hr Hallings säle, som skall afresa till riksdagen. (L. T.) Ystad den 16 Ozxtober. Helsotillståndet i staden ech på karantänen är fullkomligt godt. (S. T.) a ea LUDVIG BATTHYANYS ENKA har begilvit sig ull Ungeroa, för aut ukräfva sju millioner gulden. hvilka hon begär såsom sin hemgift, att utgå ur hennes mans samtliga konfiskerade god: Grefve Batthjyeny blef, fom bekant, arkebuserad i Pesth d. 6 Oktober förlidet år. — LUTHERS TANKAR OM MUSIKEN. Såsom det torde roa läsaren att höra den store reformatorns framställning i detta ämne, och hvilket högt rum, efter hans rocning, musiken intager, reproducera vi följande ur tidn. Mercurius n:is I och 10. Luther säger: Musica är en afde skönaste och herrligaste Guds såfvor; mot henne är satan ganska fiendtlig; med heonga fördrifver men många anfäktringar och onde :ankar; djefvulen kan icke fördraga henne, Musica år en ef de bästa konster. Noterna göra texten lefvarde. Hona förjagar sorzens ande, såsom man ser på konung Ssul. Några adelsmän och frifräsare mena, att de hafva årligen besparat min nådige åerre 3000 fyllen på Musica, emel!ertid sätter man derföre onödigt till 30,000 gyllen. Konusgar, furstar och herrer miste uppehålla musicem, ty stora potentater och regent:r höfves att vaka öfver goda fria konster och legar, och om än enskilda, ringa ch privata personer hafva Just dertill och äl ka henn, kunna de likväl icke uppehålla henne. Musica är den bästa vederqvickelse för en bedröfvad menniska; derigenom hjertat åter blifver tilifreds, iivadt och uppmuntredt, såsom den som säger hos Virgillo: Tu calamos irflare leves, ego dicere versus. ) Musica är en ball disciplin och tustcmästarinna, Om gör menniskoraa mildare och sakimodigare, seIeserumare och förnultigsre. De stygga birfitarne sjena dertill, att vi se och höra, hvilken vecker, god konst musica är; ty hvitti kan man bättre känna, när man häller svart deremot. Då en gång (d. 47 Dec. 4538) doktorn hade inbjudit sångare, som hos honom sjöngo flera sköna noletter och cnira stycken, yttrade han: monär vå; Herre Gud i detta lifvet utgjutit och gifvit oss sådana ädla gåfvor, hvad skall då skeidst kommande sviga lifvet, der allt skall bliva på det fullkomliga ste och gladaste vis; rien här är blott materia prima, lifvets begynnelse. Musicera har jag a tic alskat. Den som kan denna konst, han är välertad ill allt skicklig. Man måste nödvändigt behålla musicam i skolorna. En skolmästere måste kunn: sjunga, annars frågar jag ej efter honom. Om Seuffels irotetter sade han: en sådan motett kunde jag icke göra, om jag ock ekulle slå mig i bscken, lik som han cckså deremoticko kunde predika en psalm så som jag. Derföre äro gåfvorna mångabando, liksom ock i en kropp äro mängehanda lemmar,. Musica är en skön, herrlig Guds gåfva och nära theologien. Jag ville ej för mycket gedt vara a med min ringa musice. Ungdomen skall msn städst vänja vid denna konst, ty hoa gör artiga, skickliga menniskor. Sjucga är den bästa konst och öfning. Det har intet göra med verlden; är icke elier inför rätta i tvistosaker. Sångare äro också icke sorgsna af sig, uten glada, och slå sorgen med singen ut och bort. Huru går det likväl till, stt vi ia carnalibus hafva så måpget vackert pogm cch så mången skön sing och in spiritualibus så kallsinnigt, uselt ting. Jag enser orsaken vara den, som Paulus, i Romarebrefvet 7: 23, nämner. Den som föraktar musicem. såsom s8lla svärmare göre, med den är jag icke tillfreds. Ty murica är en Guds gåfva och skänk, icke en menniskoskänk. Så fördrifver hon också djefvulen och gör menniskorra glida: man förgäter dervid al vrede, otyckhet, bögfård och ardra laster. Jag gifver nu.ica högsta locun och ära näst efter theologier. Och man ser huru David och alla heige balva satt sina gudeliga tankar i vers, rim och sånger., — KANAL viD Svez. Man vill veta, att et projekt för genombrytning af nöset vid Suez nu är öfverlemnadt till engelska regeringen. Planen består i anläggningen af en kanal, som skulle börja åt Medelhafssiden i viken vid Tineh och sluta i Röda Hafvet vid ruvarande hemnen Suez. Denna utstakning skulle hafva den fördelen att sammantriffa med den gamla kansl, som från Nilen ledde till Röda Hafvet och gom bade 4350 fots bred !, cch hvilken ianal kallades Ptolem ei kansl, efter den furstes namn, hvilken fullbordat densamma. Sålunda skulle forntiden, gom cegdse vida mindre kraftiga medel att tillod gå, än hvad vetenskapen nu för tiden ken disponera, hafva till stor del utfört detta gigantiska arbete cch öfvervunnit hinder, mot hvilka man påstår, att vår tids insigter alltid skola blifva vanmäktiga. — De svårigheter, som enläggningea af en ksnal möta, härleda sig till en börjen deraf, att da begge! hafven ej lära hafva lika vattenhöjd. Da ingeniörer, hvilka af Napolcon fingo uppdrag att verkställa förberedande undersökningar förklarade, ait Röda Hafvets vattenhöjd öfversteg något mer än trettio fot Medelbafvets yta. Den kommitte af franska, eogel ska och tysta ingerilörer, som år 4847 granskade frägsn, har tvertoro afgjort, aut vattenytan i begge hafven var lika hög, eller åtminstone differerade bögst obetydligt. Men äfven om man till och med antager, att de förre ingeniörernes uppgifter voro tiiiförlidiga, beräknar man ait Röda Hafvets högre vattenyta skulle medföra den fördelen, att i kanalen åstadkomma en ström, nog stark att hindra dess uppgrundving; dessutom skulle denna vattenhöjd meddela kanalen en så ansenlig vattenmassa, att betyd ligt Cjupgående fartyg der kunde flyta. — Ett annat hinder att öfvervinna består i det ringa djup, som de begge bafven ega nära näset. Sålunda äro ång: fartygen nödsakade eatt ankra 3 eller 4 mil utanför Sugz, och passagerarne måste, för att komma ombord, göra en verklig sjöresa i landets båtar, förda af srabiska roddere, som äro de trögaste menniskor i verldep. Det blefve således nödvändigt att sänka hafsbottnen, till ett visst afstånd från kanalens inoch utlopp. — Slutligen skulie, påstås det, de cregelbusdaa och ovissa vindar, som blåsa i Medelhafvet, i förening med de talrika grund, som äro hopade i Röda Hafvets trånga kanal, der man dessutom möter sydliga passadvindar, kuvna göra resan med seglands fartyg genom kanalen vid Suez mera långvarig, än om men gick ikring Godahoppsudden. Man vill häfva detta binder genom användandet af små Unn hart rinaofars mn er