Aftonbladet – 21 oktober 1850, sida 3

hand. Jag söker frid och frihet, och nedsätter mig i det unga Nordamerika. ,Hjerta, kära hjerta, jag skonar dig! Du är sjuk, din röst är ännu matt, din kind ännu bek. Jeg vill inte åter förnya den galna tvist, som jag hade med dig på Austria. Men hvarför icke till Eogland, till mig på mina fädernegods? Jag tackar dig. Jsg känner din vänskap, men mitt beslut är oåterkalleligt. Jag kan blott andas i ren luft, icke i förskämd. Jag kan blott vara hemmastadd der, hvarest omgifningarna icke i hvart ögonblick erinra mig om ait jag är en fremling. ,Hvar, i himlens namn, står du då mera vildfremmande än hos: Yankees ?, pNej, George, ingenstädes mera hemmastadd än der, hvarest jag i landets författningar och lagar blott återfinner milt eget sunda förvuft, det vill siga mig sjelf; hvarest jag icke alla dagar träffar eller förskräcks sf den orimlighet, som förvirrar den europeiska menskligheten, af fördomens rostiga svärd. Tozx icke illa upp, ty mina sår blöda a änvu. gaf mig dem, som du nyss sade, utan en af fördomens grymma uppfinniogar. Blott den känner sig fri i Europa, hvilken likt en fågel vant sig vid buren och ej har någon föreställning om att andas utom densamm2.n Jag förstår dig. Och du lider! Men det vore ju likväl ... Halt! afbröt sig sir Georg2, i det han lade honden på munnen. Derpå fortsatte han: pMen också i Amerika återfinzer du rangens och ståndens olikbe: och kyrkornas mångfald. pUtan tvifvel; men midt deribland menniskor, fria i sitt val. Ståndet är ju ingen kast, utan förvärfvadt och förtjent; kyrkorna äro der utan bannstråte och svärd, endest kärlekens och öfvertygelsens vapen anstå dem.n Vill du kanhända nedsätta dig der i en öken, bliva eremit och strida med naturen ? nilvariör icke, om så skulle vara? Stuiden med natur ren är icke den svåras:e, utan den med ovaturen. Kapten Smith går härnäst til Gibraltar och Liverpool, säger han, Jag går ombord med hosom. Lyftar ett annat fartyg innan dess ankar. så går jag förr. Obarmhberiige! och utan ... Men här bölsir George inne; hon kastade likväl le:nde en forskande, betydelsefull blick på Foriunalus. opTånk på diit löfte, George,, sade Sehweizaren lugn. a Väck ej de dödal (Slutet föijer.)