OO MM Jag vågar knappt tro det! sade han tyst cch mec beklämdt sinne, och tänkte dervid på Beatrice. Våga baral Ja, kära vän, det är jag sjelf ropade er manlig röst. . Fingrarne gledo undan och med öppna ögon såg har sig i sir Georges armar. Britten ryckte honom med narraktig glädje till sitt hjerta, kysste honom, betraktade ho. nom derpå länge stum och med tårade ögon, och uppre: pade sina omfamningar. Fortunatus, mindre rörd och förundrad öfver det oväntade återseendet af den redan för längesedan såsom förlo rad ansedde reskamraten, än öfver de ovanliga vänskapsyttringarne, bevarade dessa af uppriktigt hjerta. Har jag inte sagt er det på förhand ! ropade sir George, likasom om han gissade orsaken till Linthis förundran: har jag inte sagt, att jag skulle bli förälskad i er, så snart jag bara inte såg er? Huru har jag icke sökt er : alla Messinas vinklar, vrår och grushögar! Ingen mode söker sitt förlorede barn med större själsångest. En halfstum brummande björn till schweizerofficer gaf mig för fyra eller sex veckor sedan en anvisning, som jag kunde tillämpa på er. Men alla spår gingo sedan förlorade Hvarifrån kom ni? Hvar gömde ni er? I Palermo, vid Etna, öfverallt lopp jag letande efter er. O, huru mycket hade jag ej att säga er! Men jag skall, jag kan, jag måste, jag får, jag vill icke. — Och med dessa ord slöt han sin unga vän, som han på Austria hbalstarrigt stöt! ifrån sig, med på nytt upplågande glädje i famnen. Jag trodde er längesedan vara i de dödas rikel, sade Fortunatus. Huru undkom ni från Gerace och ur brigandernas händer ? j Hå, genom lite sinnesnärvaro och lite underverk ln svarade sir George. )Då det mordlystna packet i slutna leder inträngde i Gerace, höll jag mig, trots den sorgfällisaste utrustning med en förrostad värja, försigtigtvis dold. Så snart jag upptäcki ett par engelska uniformer bland dessa stråtröfvarband, lopp jag efter och blandade mig ibland dem, kommenderade balft på engelska, halftpå italien ska, slogs med flata värjan och utdelade stötar tills man lydde mig. Jag ställde mig i spetsen för en hop och förde den till Marcolis hus, för att pligtskyldigast såsom hennes