Aftonbladet – 18 oktober 1850, sida 2

ymkring omgifven af stränder; i bakgrunden Calabrien behagfulla kust; förgrunden upptagen af det i violblå dim ma öfver sundets spegelyta simmande bergiga Sicilien, me sitt vårdiecken, Etnas mot himlen sväfvande rök Ju längre båten sköt ut i bafvet, dess mera storartad upprullade sig de präktiga kustlandskaperna, med sina grön skande uddar i sicksack och sina inskjutande bugter, sin mjukt uppsvällande kullar, beströdda med byar och hvit glänsande landtställen, mellan fruktträdsoch orange-lun dar, vinoch oliv-trädgårdar, åkrar och fålt. Helalufte var mättad af vällukter från Cslebriens blommor. Hä trädde Pezzos låga byggnader ända ned emot vattnet, lika som för att bada sina fötter deri; längre bort glänste de sköna Reggio. Likasom vilie Italien åter till förenin bjuda handen åt det afsöndrade Trinaeria, framströckte si udden Cenide i hafvet, midt emot Cap Pilaros sandig landtunga med sin ensliga fyrbåk. Försjunken i känslolöst svårmod, af en segelduk skydc dad mot Junisolens strålar, satt Fortunatus i båten, uta att röras af naturens leende. Panna och öga röjde de förolämpade och troisige stoltes dystra efiertänksamhe Likgiltigt irrade hans blick öfver till Sicilien, der det ms jestätiskt uppsteg ur hafvet; ett ofantligt verldsaltar, frå hvars topp det eviga offrets silfvergrå rökpelare hvirflad mot himlen. Det stolta Messins, vid foten af sin kull prunkade förgäfves emot honom, med siva nya palatse; sina pittoreska ruiner och sin luftiga Panehetta). Då har roddare fört honom rära intill denna och under vägen vi sat honom den fordom fruktade Charybdis, hvarest n oskadiiga Jättkrusade vågor ringlade sig i lekfull dan mumlade han sakta för sig sjelf: Väl har jag undkommit en Scylla, men hvem v4 hvilken Charybdis som ännu väntar migli, Detta infall, redan för mycket brukadt och förbrukar för att också blott eit ögonblick sysselsätta inbillninge: tyngde innan kort såsom en sorglig aning på honom. T snart nog måste han erfara, att bär i Messina, vid mål för hans resa, hela syftet med densamma vore förfeladt. Det lyckades honom icke utan möda att ännu dage Re ) La Panchelta kalla Messiceboerna den rymliga och skör promenaden längs utmed stranden.