Article Image
TUSeSt på 2V4 MINS alstand narmade sig ul Dannevirke; samt för det tredje, att de der företogo en långvarig kanonad på 4000 alnars afstånd, som således var utan all verkan, och af danskarne, hvilka ej ville pluttra bort ammunitionr, ej besvarades. Emellertid vandrade osanningen genom aila tyska blad. BELGIEN. Med telegrafrapport har följande underrätte!se meddelats från Ostende: Drottningen som den 9 dennes befann sig något bättre blef följande dagen åter sämre och afled den 11 d:s kl. JA till I f. m. Hon var Ludvig Philips af Orleans äldsta dotter, född i Palermo den 3 April 1812, och förmäld med Belgiens konung Leopold, den 9 Augusti 1832, med hvilken hon haft 2 söner och 1 dotter. Legitimiteten. I anledning af det bekanta, af Barthelemy utfärdade legitimistcirkuläret, yttrar Morning Chronicle bland annat följande: Så kortlifvade än de franska konstitutionerna varit, och ehuru de endast varit otillräckliga garantier för fred och välstånd, fins det likväl ännu så mycken smak för frihet i Frankrike, att folket i allmänhet visat ovilja öfver språket i pretendentens cirkulär. Om man undantager mellantider, då en panisk förskräckelse herrskar, är det ännu till en stor del sannt, att La France est CentreGauche; och den liberala konstitutionalismens språk är ännu mest öfverensstämmande med den allmännast rådande opinionen. Den enda nyans af opinionen, för hvilken hr de Chambords konfessioner varit oblandadt välkommea, är måhända den som representeras af tidningen LUnivers. Det extrema prestpartiet tyckes anse dem för bevis på pretendentens katolicism och legitimisternas snara återvändande till den uteslutande hängifvenheten för kyrkans intressen, som de pyligen till stor del hade öfvergifvit, — sannolikt på grund af öfvertygelsen, att de endast hade det kyrkliga nitet att tacka för sin undergång. I förbigående måste vi anmärka, det vi finna, att hvarken tidens eller historiens fakta anbefalla hr de Chambords lära till ultramontana fanatici. Den skulle sätta den kätterska Vietor Emanuel af Sardinien på Englands thron; och theorien om konungarnes gudomliga rätt, hvaraf den är en gren, var utan tvifvel en protestantisk uppfinning. Under den allmänna förbittring, som de äldre jesuiternas anarkiska grundsatser åstadkommo, försvarade denna lära i sin enklaste form det monarkiska prerogativet mot påfvarnes öfvertlänsrätt. Men vid dess uppkomst voro monarkens suveränitet och nationens suveränitet identiska. Hr de Chambord uppställer en rätt, som är högre än ett folks rätt till myndighet öfver sig sjelf, i skepnad af en viss familjs äldsta manliga mediems outplånliga privilegium. Vi vilja icke förnya Lockes eller Filmers strid, utan endast anmärka, att läran om den agnatiska arfsföljdens helighet alldeles icke är kristlig, utan hednisk till sitt ursprung, och att den icke allenast skulle försvaga hr de Chambords anspråk på ungefär två tredjedelar af hans förmenta besittningar, utan äfven till usurpatorer nedsätta bortåt 999 iforntiden och nutiden regerande furstar — bland andra konung Salomo och drottning Victoria. Hr de Chambords parti har gjort alla de proselyter, som det vunnit för hans sak efter revolutionen, genom att rosa legitimitetsprincipens förtjenster såsom bidragande till att upprätthålla de faktiska regeringarne. Det ligger mycken sanning häruti. Det är mycket som talar till fördel för en regelmessig arfsföljd i afseende på den högsta myndighetsplatsen. En fast regel är af stor vigt; de politiska formernas säkerhet förökas genom frånvaron af rivaliserande anspråk; och min kan icke neka att en legitim monarki, utom dess öfriga källor till stabilitet, vinner litet styrka genom rutinen, litet genom vantron, och litet genom romantiken. Men då det legitimistiska argumentet användes i den anda, att det skulle ligga en absolut soliditet i den ärftliga monarkien, utan afseende på nationens samtycke, är det bevisligen falskt. Ty hvem kan glömma, att hvarje annan regeringsform väl också en gång har fallit i Frankrike, men att deremot den legitima suveräniteten tvenne gånger måst duka under i Frankrike — och det just derföre, att nationen förkastade den! SGUHREVH7 VN ENE en da aå myualoet mindra dart KF87r RS

18 oktober 1850, sida 1

Thumbnail