Jag drömde så mycket mindre derom, nådig fru, som hon tillhör den katholska kyrkan och jag den protestantiska bekännelsen.n Den protestantiska. ..? utropade marchesan och betraktade schweizaren med ett uttryck af öfverraskning, som utbredde öfver hennes ansigte en helt oväntad glädtighet: Är det så, signor Linthi? År det sål Ni är en hederlig man. Jag hyser intet misstroende. I hvarje fall är det likväl alltid väl, om ni lemnar vårt land. Jag skall städse med bevigenhet tänka på er.n Hon kastade rosenkransen tillbaka från sin sypung och öppnade den sistnämnda för att söka deri. Hennes ovanliga vänlighet uppväckte motvilja och förakt hos Fortunatus, hvilken orsaken till hennes plötsliga förvandiivg ej hade undgått. Kättares tillvaro på jorden kunde väl aldrig hafva varit den fromma damen välkomnare än i detta ögonblick; man såg på henne att hade också ännu inte kätteri funnits till, skulle bon gerna nedlagt glada tackoffer på altaret, om man uppfunnit det. — Mottag denna småsak!s sade hon med nedlitande godbet och räckte honom tvenne små guldrulisar. Signora marchesar, sade han med stolt ovilja; om ni ock på ett mindre förödmjukande sätt erbjöde mig edra nådebevisningar, skulle jag likväl ej vara i stånd att begagna mig deraf.n Så snart han sagt de få orden och hastigt blottat sitt hufvud, afligsnade han sig med så raska steg, att han var försvunnen innan damen låtit sina guldrullar återfalla i sypungen, och innan de frågor hon förolämpad ville göra bonom, kunds finna väg till hans öra. Det är förbil, ropade han, då han i sitt rum ordnade skrifdonen, för att säga sitt farväl till grefvinnan Beatrice. Men han utsade denna tankesuck icke, såsom man kunde förmoda, med en svårmodig nästan gråtande röst, utan det var dyningen efter en inre storm, echot af en strid med verld och öde. ,Vredgas ej på mig, dyra grefvinnan, skref han till Beatrice; jag lemnar i detta ögonbiick Sciglio, emot er befallning, men på kallelse af min pligt, min ära, ja af sjelfva min kärlek till er. Jag vigar ej fordra någon körlek af ert bjerta; blott aktning. Jag blifver denna värdig