Signor Linthi! tilltalade hon honom efter utbytt helsningar och ursäkter. Grefvinnan Beatrice, min älskad brorsdotter, har haft en sörnlös, sorglig natt. Det är mi obekant hvad som i går under min frånvaro kan hafv tilldragit sig mellan henne och er. Det är mig också fög vigtigt att utforska, då jag redan alltför väl känner de onda. Jag hoppss att ni skall, såsom en man af förstånd på maniigt sätt tala med mig. Derföre lät jag kalla er. Jag afvaktar i all vördnad edra befalliningar, nådi frul sade lugnt Fortunatus, som redan hade en aning or hvad han skulle få höra. Således till saken utan omvägar! fortfor marchesai med ett ansigte, som ville antaga skenet af en förnäm lik giltighet, men som dock stundom i drag och blickar kunde dölja förtrytelse, förlägenhet och hotande beslut samhet. Det var den osaligaste slump som förde er p det olycksskeppet till min brorsdotter och just gjorde e till hennes räddare.n Jag hoppas, nådig fru, att ni ej skall anklaga denn lyckliga slump, som åt er bevarade grefvinnans ädla lif. Det kan gifvas omständigheter och tider, signor Linthi då en skuldlös död blifver bättre än en tillvaro, full a vanära och tårar. Jag måste söga er mer. Det var ni mia herre — om ni vill förneka det eller icke, står de er fritt och är mig likgiltigt — det var ni som tillintet gjorde all signora Rosa di Centis klokhet och försigtighet. Mizg veterligt stod jag aldrig i hvarken fiendtlig eller vän skaplig beröring med detta fruntimmer och hennes klohet. Välsignade nådemoder! Hvartill längre detta nekande lå facta tala? Man hade i Triest gifvit min arma brors dotter det afskyvärdaste mohransigte och gömt henne ie jockejs livrå, allt på Riberas befallning, på det ingen un der vägen skulle igenkänna fången eller, rörd af henne skönhet, skaffa medel till flykt. Men trots Beatrices för klädnad och vanställning gi:sade ni, min herre, bennes kön och det lyckades er att ingifva de: oerfarna barnet en li delse, i hviiken det blo nes vanära och elände.n Signora!, svarade schweizaren lugnt och kallt; upp tag såsom en gärd af den högaktning Jag helgar ert kön it! jag efter dessa något obetänksamma förebråelser ick med förakt vänder er ryggen. Aldrig, ej en gång idröm