sig i de största bland Unionens många ståder, så hafva de som icke bo der, men ändå önska höra henne, ingen annan utväg dertill än att resa dit. Hvar välmående familj i hela landet kommer ofelbart att välja denna utväg; emedan det blir ett slags utmärkelse att t. ex. en gång kunna säga: Vi reste till Newyork då och då — det var för att höra Jenny Lind. Af hvad som redan passerat beräknar man en million dollars i behållning för m:r Barnum. Det berättas att Jenny Lind och hennes impresario råkat i ett litet missförstånd med hvarandra genast vid liqvideringen af första koncerten, och historien saknar ej sannolikhet, efter hvad man känner om m:ll Linds karakter å ena sidan och det spekulativa yankee-lynnet å den andra. Hon hade förklarat för m:r Barnum att hon ämnade anslå sin behållning af den första koncerten till barmhertighetsinrättningarne i Newyork. M:r Barnum svarade henne att hennes behållning komme att uppgå till 10,500 doliars, och att han ärnade förkunna gåfvan och dess belopp från teatern. Hon bad honom låta bli det; men han gjorde det ändå, och verkan blef, hvad han förmodligen förutsett, att i högsta grad uppstegra hennes popularitet. Vid genomgåendet af räkningarne för aftonen, fann han likväl sedan, enligt sin uppgift, att hennes bebållning endast steg till 7 000 dollars och förklarade henne att hon måste tillägga skilnaden 3,500 dollars ur egen kassa. Jenny anmärkte nu att hon väl låfvat sin behållning, men utan att bestämma beloppet och med förbebåll dessutom att hvarken gåfvan eller beloppet måtte tillkännagilvas på förhand; men att då m:r Barnum gjort både det ena och andra på eget bevåg, så måste han äfven sjelf antingen fylla bristen, eller tillkännagifva orsaken tilskillnaden mellan sina ord och deras uppfyllelse. Barnum valde utan tvekan det förra alternativet; men skall sedan bafva yttrat alt det var första gången han i affårer funnit sig öfverlistad af ett fruntimmer,. Sann ellerogrundad, skadar denna anekdot icke Jenny det minsta bland Nordamerikanerna, hvilka högt värdera egenskapen at! icke låta lura sig. Koncerten den 24 September var den 6:te i ordningen; två skulle följa änau före besöket i Boston. I denna allvarsamma stad, hufvudsätet för Unionens förnämsta läroverk och vetenskapssamfund, beredde man sig att om möjligt välkomna henne ännu mera eathusiastiskt än i Newyork.