lå väl uti att följa denna lära, för att sålunda, um för tum, krafsa sig mer och mer ur dyn och upp på det torra. Men röjer sig minsta 1tsigt, att genom oförskräckt fasthållande vid let rätta slutligen vinna. fuliständig framgång it detta; då är det feghet och dårskap på samma gång att uppoffra alla grundsatser, all bättre öfvertygelse och låta afvisa sig med nå ;ra otillräckliga och skämda smulor. Men det sednare är hvad våra konstitutionelle gjort, och nu först märka de sitt felsteg: nu, sedan de förlorat allt förtroende och skänkt bort den rättsgrund, hvilken var oundgänglig såsom fotfäste för dem, vid försvaret så väl af sig som folket. Man behöfver icke spekulera på pessimismen, på en reaktion genom det ondas öfverdrift, om man besluter att heidre stupa med ira i kampen emot våldet, än att fegt ödmjuka sig för detsamma. Det konstitutionella partie: inbillade sig kunna slå sig ut med skenkonstitutionalismen, tills den småningom vore öfverväldigad på parlamentarisk väg. Nu först, sedan det märkt sådant vara omöjligt, vill det anfalla och besegra den öppet; förgätande att det dertill saknar både vapen och makt. Ministeren åter ser sig till den stundande fejden förstärkt med hr von Radowitz, som i egenskap af talare och statsman står ofantligt of vanom den obetydlige hr von Schleinitz. Den till hä!ften af embetsmän bestående första kammaren förmår icke göra något afgörande och aldraminst något ordnadt motstånd; de 40 eller 30 konstitutionelle, som kunna ega mod dertill, komma följaktligen att spela en ömklig roll, och likasom förut öfvergilvas af alla andra vid första ministeriella hot. Här i Berlin söker det vaknade konstitutionella partiet väl att förstärka sig medelst stiftande af konstitutionella föreningar, till värn emot de reaktionära Preussenvereine och det mäktiga Treubund; men det lyckas klent. Berlins borgare tillhöra sjelfva reaktionen för de: mesta, eller äro, som man här kallar det, konservative. Med det undertryckta demokratiska partiet vilja de konstitutionella icke hafva nå gonting att göra; deras eget parti är fåtalig. och den politiska lojheten stor och allmön. Det nya konservativa kommunalrådet har den 1 Oktober trädt i verksamhet, och sysselsätter sig med öfverborgmästarevalet, hvilket får en politisk betydelse derigenom, att alla partier framställt kandidater till detsamma. Den 15 Oktober, konungens födelsedag, är bestämd till deras majestäters högtidliga åter intåg i hufvudstaden; men ganska visst i de fallet allenast, att en välbehaglig person då är öfverborgmästare. På fullständig förlåtelse och ny nåd kan Berlin endast hoppas om det fullständigt gör sig förtjent deraf, och våra beskediga borgare längta efter den granna dagen som barnen efier julafton. De hoppas att med konungens och hofvets återkomst skall der gamla goda tiden återkomma; framför allt för väntas denna goda tid af hofleverantörerna, mod krämarne, juvelerarne, guldoch silfverarbetarne, 0. s. v.; och efter allt utseende skulle äfven en sådan återkomst följas af en högst lysande vintersäsong, med fester och lustbarheter af alla slag, genom återuppträdandet härstädes af den rika adeln, som i två år, ej mindre är hofvet, skytt Berlin. I landsorterna är ställningen icke den bästa. Skörden har öfverallt utfallit medelmåttigt och mångenstädes klent; i provinsen Preussen och i Schlesien befaras nöd. Fabrikerna hafva likväl fullt upp att göra, och på arbete är för ögonblicket ingen brist. Huruvida handelsministern von der Heid: lyckas att på tullkongressen i Kassel genom drifva sitt prohibitifsystem, är ännu oafgjordt: zongressen har på ett par veckor afbrutit sina sammanträden. Emellertid bar Sachsen gifvit vika för hans framställningar, och blott B-aunschweig sätter sig hårdnackadt deremot. Efter allt utseende komma prohibitiftullarne ändå till slut att gå igenom, då konseqvensen gör de: oumbärligt, sedan skråväsendet blifvit återställd! och näringsfriheten upphäfven; dessa åtgärder böra nödvändigt tillsammans. I konsten och litteraturen råder ännu alltjemt hvila. På vår opera väntar man innan kort uppträdandet af en ung svensk sångerska, m:ll Ebeling, som redan vistats flera månader i Berlin och lärt sig tyska, samt långt för detta skulle låtit höra sig om hon icke en tid bortåt varit sjuk. Man väntar mycket på denna sångerska, som blifvit lifligt förordad af Meyerbeer, och tror sig få beundra en annan Jenny Lind. Dennas triumfer i Amerika väcka här lika mycket deitagande som munterhet: broder Jonatban tycks värre deran än sjelfva farbror i Old England, och öfvergår högst betydligt alla de tyska koönstenthusiasterna. De nyaste underrätteiserna från Kassel förmäla, ieke så alldeles oväntadt, att envåldsmaktens vanligen fastaste stöd, soldatmakten, lemnat kurfursten och hans rådgifvare i sticket, och förblifvit grundlagen trogen. General Haynau (bror till den österrikiska hyenan) är på befallning af kurfurstendömets öfverrätt anklagad för högförräderi och häktad. Antingen nödgas kurfurstea nu visa Hassenpflug och bans förbundsbröder på dörrn, eller stå på vippen att sjelf bortvisas. Den sig så kallande förbundsdagen i Frankfurt blir sannolikt den första, som yrkar de storhertigliga ministrarnes afdankande; men kan ej sjelf bibehålla sig länora Dessa nyheter hafva här väckt Jifligi