skrånkte att vija.n RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Sedan skriftvexlingen blifvit siutad i tryckfrihetsmålet mellan stadsfiskalen de Berg och skrädderiarbetaren Nygrer, såsom ansvarig utgifvare af tidningen Ån en gång Folkets Röst, angående en i nämnde tidning införd artikel om cholerafarsoten, skedde i dag val af jurymän, dervid utsigos: af hr de Berg: statskommissarien af Tuneld, lagmannen Taaivon (utesluten af svaranden), professoren Enberg och professoren Boheman; af svarandens biträde, hr Carl Lorenz junior, kapten Stjernsvärd (utesluten af käranden), v. häradshöfdingen Ström, handlanden Wernqvist och juveleraren Zetherberg; af domsto:en: öfveringeniören Ahblreich, bankokommissarien Deutsch, doktor Sonden (utesluten af svarenden), vice häradshöfdingen Jacobsson (utesluten af käranden) samt fabrikören John Söderberg. Juryn skulle kallas att sammanträda den 30:de i denna måned. — I Philipssonska målet emot Folkets Röst), för hvilken hr Franz Sjöberg blifvit förklarad som ansvarig utgifvare, bar kr Dufva i dag afgifvit slutpåståenden i hvad som kan bero på juryns bedömande. I dag åtta dagar skall hr Sjöberg derå svara vid vite af 40 rdr bko. Na medhinnes icke gärmare redogörelse, men den skall en annan dag meddelas. — Vid rådhusrättens 3:dje afdelning har en längre sid fortgått ett mål mellan kanslisten Samuel Johnsson teh sprutmästeren Victor Sjöberg angåtnde af den förre väckt påstående, att af Sjöberg utbekomma lön och kostpenningar, som Johnsson i egenskap af informator för Sjöbergs barn hade hos horom innestiende. I detta mil her rådbusrätten nu meddelat dom, hvarigenom Sjöberg, som medgifvit, att öfverenskoremelse parterne emellan träffats i slutet af 1848, att Johnsson i stället för kost skulle: åtnjuta. 93 rdr rgs i månaden, men icke ens föreburit, än mindre styrkt, att Jobnsson bekommit denna ersättning, blef ålogd att till Johnsson utgifva kostpenningar för tre månader med 350 rdr bko. Beträffande den fördrade lönen har rådhusrätten ansett half bovisning åvägabregt derom, att då Johnsson år 4846 antogs till informator hos Sjöberg, denne yttrat till honom, att Sjöberg; mot det att Johnsson såsom informator lemnade hans son undervisning i vissa ämnen, ville betala honom 200 rår bko om året samt derjemte bestå honom rum och kost. På grund häraf och då Sjöberg icke visat, att Johnsson brustit i fullgörandet af den undervisning han åtagit sig, blef Sjöberg ålagd att, om han gitter, den 29:de i dezna månad med ed betyga, det han icke utfåst sig att förutem mat, fria rum cch uppassning till Johnsson betala någon årlig lön; skolande Sjöberg, om han åt eden brister, till Johnsson utgifva den omtvistade lönen för de tvänne år han såsom informator undervisat Sjöbergs son, beräknad efter 200 rdr bko för året. Men för den tid af ett år, som Jobnsson derefter varit anställd som informator för Sjöbergs tre döttrar, blef Johnssons anspråk å särskild lön-ogillad på den grund, att domstolen icke ansåg honom hafva styrkt, det han vore berättigad att för närnde tid åtnjuta någon annan löneförmån, än den af mat, fria rum och uppassving. Kanslisten Johnsson har under målets handläggning anfört, att Sjöberg inför f. d. kämnersrättens 4:de afdelning uti målet melien Sjöberg, å ena, samt hans bustru och kanslisten Johnsson å andra sidan, yttrat, att efter hvad Sjöbergs böcker skulle utvisa, Johnsson quartaliter uppburit lön för den tid, bar hos Sjöberg varit anställd som informator. Emedan detta yttrande, som efter Jonssons förmenande innefattade erkännande, att öfverenskommelse om lön varit träffad, ehuru Sjöberg sedermera förnekat det, cke kommit att i kämnersrättens protokoll inflyta, har Johnsson anhållit att åtskilliga personer, hvilka närvarit, då Sjöberg haft samma yttrande, måtte blifva såsom vittnen afhörde; men rådhusrätten har zenom särskilt beslut afslagit denna hans begäran. — Uti det vid rådhusrättens 3:2e afdelsing anhänsiggjorda målet mellan drängen Klintvalloch sprutwästaren V. Sjöberg angående klander af orlofssedel ingaf den sistnämnde i gär slutförklaring, deruti han pnförde, att ham icke ansett sig kunna eller böra vifva Klintvall bättre orlofssedel än han förijenade, mer som Klintvall under tiden; som förflutit efter orlofssedelns utfärdande, märkligt förbättrat sitt uppörande, ville Sjöberg gerna underkasta sig domstojens beslut, i fall den ålade horom att gifva Klintvall en bättre orlossede. Hvad sanginge det under rättegången väckta påståendet om kost och lön för den tid Klintval! skulle blifvit från tjepsten oleglisen skild, ansåg Sjöberg samma påstående icke förtjena något afseende, enär derom icke vore stämdt. I slutet af sin skrift antydde Sjöberg, alt de mot honcm under rättegången framställde insinustionerna säkerligen uteblifvit, om icke bokbondlaren Åberg illtvingat sig förtrosndet att biträda hans vederpart. Herr Åbeig an:örde i enledning häraf, stt troigtvis ingen fästade något afseende på hr Sjöbergs beskyllniugar, antingen de framställdes inför domstol ller annorstädes, hvadan Åberg också skänkte dem. it förakt och icke brydde sig om at å Sjöberg yrka något. ansvar. Sjöberg: Jag tackar ödmjukest! . — Vid rådhusrättens 4:e afdelning fortsattes i går undersökning med pigan Gröndal, tillialed för stöld ef en koppsrsicgaren Malm tillhörig sillversnu:dosa: Tvänne nya viitnen afhördes och berättade, att då Malm enidag frågat .Grördal, hvar hon gjort af hans