Aftonbladet – 14 oktober 1850, sida 2

Emellertid gjorde brefvet det mesta dertill. Detinne höll blott några få ord af Beatrices egen hand: Jag återser er i afton. Aflägsna er ej ifrån er boning Jag har besvurit det inneliggande att hvarje minut man r till mig... Men då innehållet kom i dagen ur ett purpurfärgad affiansfodral, bestod det i den täckaste och trognast niniatur på elfenben, föreställande Beatrice. I början öf verraskade honom likheten. Hade han ej vetat om gref vinnans tillvaro, skulle han ansett denna målning för er kapelse af konstnärns fantasi, som genom penselns troll örmåga velat framställa bilden af en gudomlig Hebe. Mer redan efter några få ögonblick fann beundraren saken an norlunda. Hver bar själen blifvit af? frågade han sig sjell Hvar är känslornes lek och språk i det fina minspelet Hvar detta smekande ögas genomträngande, tändande blixt? Under hans konstkritiska beskådning af målningen, oci ander det tysta begrundandet, om man ej mindre met ögat än själen ser det sköna i denna och hvarje annan up penbarelse af konsten, hade han lemnat miniaturporträt .ets infattning helt och hållet obemärkt. Kring målaren mästerverk slingrade sig en juvelerares ännu präktigar konstalster, bildadt af stora, olikartade skimrande diamanter För dyrbart, icke för kenne, men för mig!s var ban örsta tanke. Och nu först blef det honom som trängd ch vidgade sig ett väldigt svaig, en outforsklig afgrund törre än djupet mellan Scyllaslottet och hans fiskarboning emellan grefvinnan af Piviafranca och honom. Pit ned sjönko alla hans glädjes himlar, alla hans förhoppaingar blomma. Och det tomma, döla intet, som sväfvade öfve djupet, återstod honom. Den friska vind, hvarmed ha hittills seglat på drömmarnes baf, bortdog. Detta pimint honom om Austrias sleppa segel under den oceanens still het, som föregick den härjande stormen. För att öka de onda, kom han i håg ordet sockerbagare, hvilket i gå likasom en sten, den man ej tilltror sig att smälta, ram at omkring i marchesans mun. Detta tillintetgjorde han mod. Nu först blef han riktigt nykter. För klok at