lade sina sinnen och skakade ruset från sin själ, för at söka sömn och hvila. Väl fann han denna, men ännu på andra morgonen ick det väntade nyktra sinneslugnet. Huru slog icke han hjerta, då han trädde ui ur fiskarens täcka boning, oci öfver hafvet i den blå luften varsnade Seyilas topp, p hvars slottsmurar solen smekande strödde sina skönast strålar! Himlen tycktes sänka sig ned och vid hvarj juftdrag liksom med mjuka armar sluta ynglingen i si famn. Marken återgaf elastiskt tryckningen af hans fo och gjorde hans gång till ett slags sväfvande dans. FE ström af vällukter fiöt osynligt från aila grenar, och böl jornas lek vid stranden var en harmonisk sång. Cecco var förgäten; Beatrices herrliga skönhet fördun klade det flydda cch drog en bländande strålslöja öfve det kommande. I dessa ögonblick örskade han intet, fruk tade ban intet; han gick ej till råds med sig sjelf; ha beräknade intet. Han älskade, i det harmlösa medvetan det om genkärlek, Nu först förstod han raeningen af sit eget lif under de sednaste månaderna; hons själs oöfver vinneliga magnetiska dragning till kreolen; vansinnet vi afskedet i Monteleone; pagens förvirring och flykt på höj den af Siderno, då hin under palmträdet första gånge: slöt honom i sina armar; den underliga gossens svartsjuk i Gerace; hans hotelse, att de måste skiljas om ban erfo den sista hemligheten; allt blef honom klart. Han ryst stundom inom sig vid minnet deraf, att han i flera vec kor hade så förtroligt lefvat tillsammans med ett väser sådant som Beatrice, och sådan som han sett henne p Scyllas slott. Han tackade i sitt hjerta hennes klokhe eller den vaksamma signora Centis omsorg för att denn flicka, vanställd och förklädd, hade kunnat dölja sin ege skönhet. Men förmodiigen skulle Fortunatus, trots denna nöi varande sällhet, likväl till slut funnit sig mindre väl hel den lårga dagen, om icke mot middagen en betjent frå slottet hade visat sig och öfverlemnat åt honom ett tung försegladt bref, och gifvil honom den underrättelsen, at man emot aftonen skulle afhermta honom till den hög marchesan och unga grefvinnan. Amne nog till nya dröm merier.