En fattig soldat, suckade han, och dottren af ett hertigligt husl! Fortunato, plåga icke en olycklig. Rangen skiljer ej hjertan från hvarandra... Låtom oss iakttaga de foriter, som verlden föreskrifver oss; låtom oss tåligt bära de bojor, som förhållandena pålägga. Mitt hjerta är ändock Ceccos hjerta! Tyst nu! Marchesan komrher tillbaka. Deana afton skall döda mig!, sade marchesån. Jag sänder emellertid två af mitt folk till grefven i staden för att tillbjuda honom min tjenst. Den ena skall stadna der i natt för att vårda den sjuke; den andra skall bringa oss underrätte!ser.n Tillåter ni mig, sade Fortunatus, att återvända till staden i sällskap med era utskickade ? En vänlig blick af den unga grefvinnan tillkännagaf hennes bifall; men med ett skalkaktigt leende höjde hon fingret hotande, när han sorgfälligt tog den svarta sidenduken. Eufemias evigt blomstrande rosor! sade hon. Min sköna tvillingbroders heliga relik! svarade han och rekommenderade sig hos slottets invånarinnor, för att ro tillbaka till Sciglio. XXX. PORTRÄTTET. Det var efter italienskt lefnadssätt ännu icke så sent, då han åter satte foten på stranden. Himlen lifvades af glänsande stjernor, landet af de gladaste menniskor; sång öfverallt, här och der hemlighetsfulla cittertoner. TLustvandrare med sina damer under armen gingo af och an i aftonsvalkan mellan träden, såsom det stilla Elyseens skuggor, hvilka äfven i det kroppslösa tillståndet icke glömma sin trohet. I lampskenet framför isförsäljarnes hvalf eller fruktbandlarnes prydliga pyramider af doftande guldfrukt och blomstergirlander sutto herrar och damer i allvarligt samtal om drottning och slägtningar, medan ett stycke derifrån, vid det ovissa ljuset från ett flyttbart kök, en hop ungdom dansade vid drillarne af en flickstämma. Allt lefde och, rörde sig i kärlek, i den ljufva hemlighetsfulla natten. Atminstone tycktes det så för den unge schweizaren, som efter det sällsamma äfventyret på Scyllaklippan först på stadens torg, ibland dess muntra befolkning, sam