Aftonbladet – 14 oktober 1850, sida 1

natus. Han befinner sig i Sciglio, der han i afton landsteg på samma gång som jag.n Vid dessa ord bleknade de begge damerna och bestormade herr Linthi med sina frågor. Han berättade hvad han visste om grefvens flykt från Monteleone och om hans farliga sår. Signor Fortunatö, sade den-unga grefvinnan darrande; ni svor en gång att bära mig genom lifvets böljor, likasom genom hafvets. Jag är faderoch moderlös; öfvergit mig icke., a Harchesan Vioganni drog deremot i klecksträngen och sade: Annu i natt måste vi skaffa oss visshet om hans tillstånd. Jag skickar folk till staden. Lugna er, kära grefvinnas Medan Beatrices tant brådskande utdelade hemliga befallningar åt den gamle trotjenaren, trädde Fortunatus fram till den unga grefvinnan. Hvarföre darrar ni?, sade han. Nej, om ni också blifvit förvandlad till en annan för mig, skall jag aldrig upphöra att vara densamme för er. Förunna mig, äfven såsom grefvinna af Pivia-Franca, den ynnest och det förtroende, hvarmed en gång den oförgätlige Cecehino lyckliggjorde mig. Ja, jag förtror mig åt er och darrar icke meral svarade hon, lade sakta sin hand på hans arm och såg honom åter med pgens fordna ömhet i ögonen. Aflägsna er emellertid icke från Sciglio och håll er beredd på allt. Jag stannar qvar!s sade Foriunatus och vände sig ifrån henne, liksom viile han söka frisk luft för sitt beklämda bröst. Hon höll honom mildt qvar och sade sakta: Vill ni undvika mig? Hvarföre vänder ni er ifrån mic ? Han blef stående med sänkt hufvud. ? Det skall ni icke fråga, dyra grefvinnma!, svarade han. O, hvad har blivit af er, hvad af mig! Jag har förlorat min broder., Vill pi derföre förskjuta systern? hviskade hon. Han fästade en brinninde blick på grefvinnan, som stod framför honom med nedslagna ögon.