kunde lidax. Så lyda åtminstone orden i Telegrafen, och kontraktet skulle komma att uppgöras på fem års tid. Det kan ej nekas att detta är ett litet nätt monopolium såsom pris hvarför herr Andersson gratiöst lofvar att uteslutande förse Skåningarna mel dramatisk själaspis. Mäårkvärdigt är att Telegrafen låtit tumma sig att förorda detta egna förslag, hvarigenom Skånes sam!tlige städer för att i två elier fyra månader hvardera äga lyckan af herr Anderssons när varo, skulle afsäga sig all rättighet till dra matiska nöjen under den återstående delen af året. Om det kan vara förklarligt att ett försök å ena sidan göres, att komma åt så säkra och fördelaktiga vilkor som möjligt, samt att befrias från medtäflare, ehuru anspråket är temligen oblygt, så skulle dess beviljande å andra sidan visa så mycken enfald, att vi aldrig kunne tro att det kan blifva fråga om dess bifallande på allvar, i synnerhet som det är svårt att förstå huru sådant skulle tillgå, enär ingen stadsmyndighet kan hafva en rätt, som icke en gång konungen äger, att förläna några moropolier. Den ifrågasatia uteslutanderätten för hr Andersson skulle så!edes ej kunna tillvägabringas annorlunda, än att städernas invånare hvar för sig undertecknade en förbindelse att ej på fem år besöta några andra dramatiska representationer än hr Anderssons; och detta kunde väl låta sig göra, ehuru det förefaller oss såsom, med respekt till sägande, litet dumt, att så förskrifva sig. Emedlertid måtte hr Andersson och hans trupp hafva synnerligen förtjust Skåningarna, då en sådan sak som den nu nämnda kan hafva något slags utsigt att vinna gehör; hvilket vittnar ganska fördelaktigt om han3 talang och bemödanden hittills. Rh