Under detta samtal stod march2san såsom en tyst åskådarinna på afstånd. En sakta skakning på hufvudet uttryckte stundom hennes missnöje eller otålighet. Rosenkransens perlor rullade hastigt fram och tillbaka i hennes alabasterband. Men nu trädde hon ett steg närmare och sade med antaget lugn: Jag tänkte, att grefvinnan Beatrice nu kunde gifva den urge hedersmannen afträde; ban måste vara trött af resan. Natten är inbruten och vägen ifrån slottet till hafvet och ifrån klippan till staden icke angenäm., vAek, min nådiga tant!i ropade Beatrice smekande och halft omfattande henne med ena armen. QOroa er för ingen del. Ni vet icke hvilka nattsvärmare signor Fortunato och kreolen ha varit. Vi hz ännu mycket att afhandla med hvarandra. Hvarföre förhemligade niockså bans ankomst för mig? Vet ni väl att ni är mildheten och godbeten sjelf. och ändå ganska grym? Hvem går i borgen för att jag i dag skulle fått höra ett ord om hans härvaro, om ej stormklockan förskräckt mig och kallat mig hit, och denna kreolens hufvudbindel förrådt allt det Sfriga. Ni måste bättre lära känna -min hittillsvarande skyddsande.n Tvifla ej, goda grefvinnan, sade marchesan kärleksfullt till sin brorsdotter, som glödde af stilla glädje; jag känner honom nog för att med er beundra honom. O, blott af mina ords skuggbild! inföll Beatrice. Och af det som signor Linthi med älskvärd öppenhet, fortfor den ädla damen, varit artig nog att berätta mig om sig och sin värdiga familj, men som ni förtegat för mig. yHvad har jag förtegat för er, min nådiga tant?, fråsade den unga grefvinnan ; hvad vetni mer än jag visste? Bikta er för mig om honoml! Det rör icke egentligen honom sjelfn, sade damen urskuldanrde, blott hans kära anförvandter i Schweiz, fattisa men annars ärliga bönder. Han sjelf är visserligen son af en bakelteeller pastejbagare. Ar det icke så, signor Liathi?n (Forts. följer.)