Aftonbladet – 12 oktober 1850, sida 1

tillbaka på stolen, från hvilken han sökte resa sig, oct tryckte duken mot sitt ansigte. Jag ber er ännu en gång, sade marchesan, lugn: er, min herre, och bespara mig den oangenäma känslar att vara vittne till detta, jag måste säga, omanliga upp: förande. I morgon låter jag åter kalla er till mig; ty nuv är pi icke i den sinnesförfattning, att ni kan afhöra hvad jag möjligtvis skulle kunna yppa för er, eller besvara dt frågor jag skulle ha att göra er . Fortunatus hviskade sakta för sig, utan att akta pi marchesan: Ceccol! arme Ceccol, Tillåter ni, fortfor marchesan med stigande otålighet att jag befaller en af mitt folk ledsaga er till er böning I morgon skall samma person åter föra er. till mig. Nådig fru! inföll Fortunatus, i det han efter en djuj suck bemannade sig, steg upp och halft förvirrad sökt efter sin bortlagda hatt. Mitz ärende här på slottet är nm uträttadt, I morgon är jeg icke mer i Sciglio. Förlå mig om jag i er närvaro glömt hvad anständigheten for drar. Naturen känner ingen etikett... mitt hjerta brast. Det är oundgängligt nödvändigt, signor, att jag åter ser er i morgonl sade marchesan. Ni skall då vara lug pare och icke mer förvåna mig genom häftigheten af e SsOrg.p Nej, nådig fru, jag skall aldrig utan tårar kunna tal om detta olyckliga barn,, fortfor Fortunatus; och de skall alltid förvåna mig att någon, som känt denne gosse med torra ögon kan erinta sig honorm Min HKerre... sade damen med ett allvar, som ut tryckte hur förnärmad hon fann sig af dessa ord Men Fortunatus, som stod beredd att aflägsna sig, af bröt henne och sade: Bevilja mig denna sista bön, nådi fru. Hvad har ni erfarit om Ceceos död? Genom hvil ken nedrig hand förlorade denne engel sitt lit? Hvar ä hans graf? Dessa frågor äro för mycket för i dag. I morgoni I morgon är jag på vallfärd till denna heliga graf, morgon på väg alt hämnas oskulden. Endast det kan änn vara målet för mitt lif. Jag vet att det hvilade ett hem lighetsfullt mörker öfver denna öfvergifna kreol. Äun