Aftonbladet – 11 oktober 1850, sida 2

honom den sorgliga visshet, som han hittills sökt aflägsna genom allahan la möjligheter och gissningar. pe AUDIENSEN. Den förutnämnde betjenten visade sig åter .och öppnade dörrarne till ett stort, höghvälfdt. rum. Oaktadt flera vaxljus i stora silfver-armstakar brunno i fonden. deraf, uppslukade likväl: de mörka tapeterna ljuset, så att de. breda ländstolarne medi; sina: gammalmodiga träsirater, de små borden och smala speglarne med sina förbleknade: guldramar, blott skugglikt kunde urskiljas längs väggarne. För modligen hade detta varit de gamla furstarnes af Scylla praktsal, när de fordom gåfvo sina vasaller företräde och utvecklade sin ärfda herrlighet. Då Fortunatus inträdde, kom genom en dörr på motsatta sidan ett fruntimmer af majestätisk hållnivgHon tog blott några få steg: och: besvarade hans bugang med en vänlig böjning på hufvudet: Sedan de första höflighetsperygelserna voro wvex!lade: och. hon presenterat sig som Marchesa Vioganni, inbjöd hon honom med en rörelse af handen att sätta sig på en redan framflyttad stol, hvarvid hon .sj.1f tog plats midt emot honom i en liten soffa. Denna qvinnas yttre var vördnadsbjudande, huru artigt hennes uppförande också Var. Det svarta håret, som blott till en ringa del var synligt under en tätt åtsittande och dyrbar spetshufva, Ikasom den dunkla färgen på hennes veckrika, kaffebruna sideoklädning, förhöjde blekheten i hennes ansigte, som, oaktadt de något insjunkna kinderna och de allvarsamma dragen, likväl erinrade om en flyktad skönbet. En liten svart bok med guldszitt i den hvita, välbildade handen, och en rosenkrans, hvari hängde ett glimrande guldkors, vittnade om den ädla damens fromhet. Herr Linthi fann sig redan i början i förlägenhet vid den något förvånande frågan öfver orsaken till sitt besök vid en så sen timma. Han trodde sig deraf kunna sluta till alt kreolen icke aniändt, och ej.en gång skviftligen omnämnt honom. Detta förmådde honom att vidlyftigt omtala allt, ända från hans första bekantskap med den unge Cecchino, hennes page, På Austria, och detta skepps undergång vid Marina Siderno. Han talade om den vänskap, som uppstått emellan :dem;, om. deras vistande i Gerace, om skiljsmessan i Monteleone, och huru dena unga pagen rest eller velat resa under prinsens af Hessen-Pbhilippstal beskydd till Sciglio, till sin herrskarinna. I Man afbröt berättelsen flera gånger, likasom ville han