XEX. BETÄNKELIGA UTSIGTER. Huru? ropade herr Linthi, då han åter stod vid stranden och fiskaren löste en liten båt ifrån kedjan. Måste jag öfver till klippan?, Han visade jdervid med anden på den utskjutande udden, på hvars topp man knappt kunde skilja klippor och murverk ifrån hvarandra. Vi hbafve här icke något annat slott än det på Scyllan, ;varade fiskaren och steg ned i båten till den resande; soch falla fransmännen iote i lufiballonger. fråm: skyarne, så skall ingen eröfra det. Det står deruppe lika fast. som verlden sjelf står på sina pelare. Den stora jordbäfningen, som kastade vår stad med kyrkor och kloster såsom en lekkarta buller om buller, förmådde endast, att störta omull. ett-par, hus och murar deruppe. ; Hade vår gamla urste — Gud vare honom nådig! qvarblifvit i slottet, och nte flytt ned vid första: jordstöt, så skulle ban ännu länge tunnat sticka ut sitt grå hufvud genom fönstret der. Hlafvet slukade honom såsom tusende andra; intet spår iterstod. Min far, mia farfar och min mor ha omkommit bär på detta vackra ställe, då hafvet stod trettio famuar leröfver.;. Jag var en sjuårig gosse ceh blef hängande i stt olivträd öfver en iskällare.n : å . Det-ställo han wmisade.var en rymlig slätt, som utbredde sigsfrånsSeykaklippan och knappt böjde sig, öfver vartenspegeln; den var just nu Kalolkod med hstvandrare at bada kösenmMen fiskaren styrde jullen ända till klippan, der Fortunatus steg ut—.h hefalite att man:sskulle vänta på bonom. En i berget inbugfgstr-.nna ledde i flere slingvingar uppför klippan, hvars breda rygg barnen vidlyftig mur med små, gammalmodiga torn, boningar och inte gårdar. En skildtvakt uppehöll den kommande vid porten; en. korpral tog: passet af honom, aflägsnade sig, visade sig åter efter en stund och ledsagade honom genom mörka, gångar och hvall till kommendanten i.det inre af slottet. .Danne officer tilltalade honom i oförställd glidje, med Bernerdialektens kraftigaste strupljud, och. tillkännagaf sig derigenom ganska välkommet för schweizaren, såsom en landsman. Han var kapten vid regimentet Wattewyl, i engelsk tjenst, och hade buudrade frågor att göra om fär derneslandet, innan herr Lintbi kunde komma fram med den: enda som låg honom om hjertat. Hök pBelinner sig bär ännu under ert skydd en förnäm dam från Sicilien ? frågade han slutligen. d En gammal mareh2sar, svarade kaptenen, jag tror från