sin hämnd på gitarren, likasom en oskälig hund som biter i stenen, hvilken kastas emot bonom! År icke den nation, som jag gjort så mycket för, en falsk, otacksam Delila, som med egen sex afklipper sin Simsons hår och öfverlemnar honom åt Filisteerna och sig sjelf åt eländet? Jag tänkten, sade Fortunatus, att ni skulle prisa er lycklig att kuiregnet träffade ert strängsspel och icke er sjelf.n Capo Ruota: tryckte med en viss ömhet gitarren till sittbröst och sade: Det var det sista, som det lilla arma kräket gjorde för mig. Underverk har jag uträttat der med; större underverk än Amphion! Detta trä varen kopparsköld, som betäckte mig, och des: klang var den basun som kallade slafvarne till frihet. En prest bade läst öfver mitt strängaspel och välsignat: det på S:t Cicihas altar. Nu är det förbi. Alt gifver jag förloradt. Märk nu, signor Lintbi, hvad jag säger: djefvalen blifver mästare, gitarren är borta. Men jag såg äfven grefve: Ribera bäras bärförbin, afbröt honom herr Linthi; skon tycktes vara sårad; kanske farligt.e Talust derföre; sdjefvulen blifver nästare, gitarren iär borten, förtsattesXssanale Biott ett par slag på dessa strängar, herre, och INLEt Skotvaskulle fallit ifrån klippan; Nu träffade hvarje kula, ty gitarren Var genomskjut:n En slog tvärt af tummen på karlen vid styret; en annan for genom kroppen på grefven:a Kan ni gifva mig underrättelse som unga Ceeco? frågade Fortunatus mes ögonen ängsligtfästade på honom. -pPagon? svarade Pasquale likgiltigt. Han ärhbos prinsen af Hessen Jag: skickade chonom med ett uppdrag. Men,; suckade Fortunatus, det tycks ba händt honom en olycka. Jag fann hans kläder i händerna på zigenare. Capo Ruota nickede betydelsefullt med bufvudet och gode, i det han på tå smögoderifrån : Ja, ja, djefvulen blitver mästare, gitarren är bo:tan : Sehweimren, som iemnades utan tröst; begärde hbärI berge öfver natten, för att sedan uppsöka marchesan. Er vänlig flicka som han tilltalade förde honom. till ett ny bygdt, trefligt bus, till hälften omstlingradt af vinrankor til hälften betäckt med fisknät; flickan försäkrade honom att ingensiädesskulle had bättre upptagas än hos dess hennes egna slägtingar. Hinsrönte också verkligen ett ar tigt emottagande; och så snart han förfriskat sig med de nödvändigaste, förde honom fiskaren i egen person til slottet. M