Aftonbladet – 10 oktober 1850, sida 3

Blomberg åter, söm sagt att hon fått börsen i Thörnqvists bod, ville icke vidkännas något sådant, hvarföre Bogren med en theatralisk förvåning utbrast: Kors! kan fru Blomberg neka att frun sagt att flickan såg när frun hittade börsen ? — En mjölnardräng vid namn Malmqvist hade i poliskammaren begärt kallelse å arbetskarlen Nordsvan, för det denne på Kornhamnstorget öfverfallit och slagit Malmqvist. Häröfver hörd bestred Nordsvan apgifvelsen, under förebärande att det endast skett på lekv, samt ville försöka jäfva de åberopade vittnena, innan desse ännu blifvit tillfrågade, med den förklaringen, att de sannolikt skulle ljuga på honom. Då vittnena emellertid intygade, att Nordsvan, efter uppkommen ordvexling med Malmqvist, fattat denne i halsduken och hårdt omvridit deasamma, samt derefter tilldelat honom ett slag för munnen med knytnäfven, dömdes N. att böta för ett säg och gatufredsbrott tillsammans 44 rår banko, samt att ersätta vittnena. i — En soldat vid stadsmilitiren, JM 855 Strömvell, hade en dag i sistl. vecka sjelf hos korporalen angifvit sig aut hafva uti ett bus på Kammakaregatan tillgripit diverse klädespersedlar. Denna angifvelse ändrade han sedermera så till vidi, ave han uppgaf dera andra olika ställen hvarest han skulle--hafva tiligripit det stulna. I anledning häraf häktades han genast och ledsagades af patrull cch polisbetjening till da uppgifna ställena, der det likväl upplystes att icke några klädespersedlar blifvit bortstulne. Då han sistl. gårdag närmare skulla redogöra härför i poliskammaren och då vidblef sin första uppgift, samt sade att han försålt da stulna kläderna för mågra skillingar, med undantag af ewt par trasiga byxor och n:got smutsigt linne, hvilket ban framvirat såsom utgörande en del af det stulna, trodde polismästaren sig förmärka att mannen gjort denna uppgift blott i ändamål att derigenom blifva skiljd från stadsmilitärkåren, der han tjenat i 42 år och ännu lärer hafva ett par år qvar. Han itersändes derföre till befälet. i — En åkardräng vid namn Stabom hade sistl. vecka blifvit uppkallad till poliskammaren af tvenne underkonstaplar, för det han i rusigt tillstånd hade fört oljud på gatan samt oqvädat dem. Häröfver hörd, b stred Stabom denna angifvelse, :samt anhöll att få vittnen hörda de:om, att han icke allenast varit nykter vid tillfället, utan äfven blifvit öfverfallen af underkonstaplarne. Sedan tvenne af konstaplarne åberopade vittnen på ed intygat, att Stabom vid det åtalade tillfället varit rusig, svurit och fört oljud, samt oqvädat konstaplarne, uppsköts målet. Då saken i går åter förekom, medförde Stabom 2:ne vittnen, nemligen åkardrängen Sandberg och en åkare. Aha! yttrade polismästaren; iu har medtagit sådana der vittnen. Nej, min gosse, de der känner jag alltför väl. Det är en af mina kamrater, och en åkare vid embetet. Det är godt och väl; men den der kampaten Sandberg är en här alldeles icke trovärdig person, och får icke vittna. Ut med honom. (Sandberg aflägsnar sig.) Då han icke får vittna, så kanske jag får lof att fråga anledningen ? återtog Stabom. Du har hört anledningen: han är en vanfrejdad person, hvars vittnesmål icke kan ega trovärdighet.n Om han är vanfrejdad, så borde han väl icke få köra åt embetet.n Nej, jag har ingenting emot om han ju förr dess hellre körde så långt som vägen räcker; och om du sjelf gjorde sällskap, så vore det så mycket bättre, ty då blefve man utaf med er. (Läsaren torde påminna sig af föregående berättelser, att åkaredrängarne icke hafva något synnerligen godt renommå om sig i poliskammaren.) Sedan det andra vittnet blifvit hördt, men icke bade något annat att berätta, än att det ingenting hade sig bekant om saken, dömdes Stabom att för fylleri böta 3 rdr 46 sk., för poliskonstaplarnes oqvädande 3 rdr 46 sk., för svordom 4 rdr 32 sk. samt för oljud 4 rdr 32 sk., eller tillsammans 40 rdr bko; hvaremot Stabom anmälde missnöje, med begäran om besvärshänvisning. Carlstad d. 5 Okt. I dag åtta dagar sedan hitkom kronolänsmannen P. A. Melin ifrån Stockholms län för att efterspana en Qvinsperson vid namn Hilda Charlotta Rinkberg. misstänkt för barnamord. Nämnda Rinkberg, igenfanns äfven snart och inställdes i kansliförhör, dervid uppdsgades följande lika Ibedröfliga som märkvärdiga omständigheter. RinkIbergs hafvande tillstånd hade af hennes matmoder, Ipå egendomen Fogelsta i Salems socken af Stockholms län, redan under förliden höst blifvit bemärkt, men frun fortfor likväl under hela tiden att visa Ibenne mycken godhet, och öfverenskom med henne, latt bon skulle stanna qvar i sin innehafvande tjenst .Isåsom hushållerska så länge som möjligt, och först, I lnär hon märkte sin förlossniog närma sig, derom .tillsäga, då frun ville låta föra benne till barnbördsI huset i Stockbolm, dit afständet var helt ringa. Sistllidne Trettondedags eftermiddsg framfödde Rinkberg I på gårdens afträde ett lefvande gossebarn och ned.Isläppte det genast igenom en af luckorna, hvarefter hon aflägsnade sig på ett par timmar. Då hon återI vände fann hon barnet genom köld och qväfning I hafva aflidit, hvarefter hon gräfde ner det i trädgården. Först två dagar derefter anmälde hon för fru Hedbom att tiden var inne att föra henne till I Stockholm för förlossningen. Hon fick genast vagn och afreste, tta dagar derefter återkom. Rinkberg och berättade att bon blif it förlöst med ett dödfödt barp, hvilket blifvet begrafvet på Clara kyrkogård. Sedermera hade åtskilliga misstankar och rykten spridt sig, hvilka icke heller voro länsmannen okända, men när för någon tid sedan trädgårdsmästaren berättade att han i trädgården funnit Inmningarne af ett spädt barn, då ökades dessa så starkt att Rinkberg icke längre vågade qvarstanna, utan afvek samma äfton, endast iklädd sina vanliga gångkläder. Då några dagar derefter en väninna till den afvikna för länsIman Melin yppade att Rinkberg för henne erkänt ) FO CC PP ANM CR ER 8 ER sitt brott och sin tillämnade resa till Wermland, inrapporterade länsmannen alltsammans till KonunI lgens befallningsbafvande i Stockholms län, -som då I beordrade honom att afresa till Carlstad för att efterspana henne. Här hade hon endast uppehållit sig omkring 44 dagar, då bon blef gripen; men lärer i llikväl under tiden ifrån Stockholm hafva erhållit ett I bref med penningar, efter hvad det säges ö0 rdr rge. I Rinkberg, som blott är 24 är gammel och bar ett hyggligt utseende, blef efter afgifven bekännelse med länsman Melin förpassad för att å bemorten vid domstol undergå laga ransakning. ,