Aftonbladet – 10 oktober 1850, sida 3

— En ung qvinna vid namna Strömberg hade stäm en enka vid namn Andersson och en hos den sed nare boenda annan qvinna Sädersten, med påståen lc att Andersson skulle plikta för sjelfpantniog och återställa hvad hon innehade af Strömbergs effekter samt att Södersten måtte åläggas till Strömberg ut lemna en denna sednare tillhörig assistanssedel å er fruntimnmerskappa, som Södersten skulle hafva be kommit af Andersson. Till rättegångsbiträde had Strömberg en vaktmästare Lamberg, hvilken anmäld sig vilja frånträda sakförareuppdraget för att få bärs vittne i mälet. svarande sidan åbaropades er sockerbruksarbetare Eriksson. Mot Lamberg vill Andersson anföra jäf och uppgaf, att han varit ar resterad, mea då Lamberg medgaf detta, under för mälan att polismästaren Bergman för hans olaga ar: restering fått böta, och företedde prestbetyg om got frejd, så förföll jäfsanmärkningen. Lamberg hördes först och berättade att Anderssor för honom medgifvit sig hafva tagit de ifrågavarande parsedlarna, ett par kuddar, tvenna förkliden ock assistanssedeln i pant. Derefter förekom Eriksson och anmälde att har och Andersson voro förlofvade. Då likväl Strömberg förklarade att hon ansåg Eriksson vara en redlis karl, som icke skulle säga annat än hvad han visst vara sannt, så tilläts han afgifva sitt vittnesmål, hvil ket upplyste att Strömberg flyttat från Andersso: och lemnat sina saker Gvar; derefter hade hon låti hemta en del, men lemnat kuddarne qvar. Anders son hade för vittnet omtalat att Strömberg vore skyl dig henne 2 rdr bko på hyran och för deltagande ett mått ved. Vidare hade vittnet hört att Söder sten bekommit i pant assistanssedeln för åt Ström berg utlånade penningar. Strömb2rg uppgaf nu att hon väl lånat 2 bko a Sädersten, då denna tjenade på bötel de Frankfurt men dessa 9 rdr hade hon fått efterskänkta derför att Södersten orättvist beskyllt henne för olofligt till 3repp af några kläder. Vidare hade hon lånat et par riksdaler, men dem hade hon sjelf qvittat mec Södersten derföre att denna lofvat henne en sjal fö! det bon skaffat rätt på det tillgripna, men icke gi? vit henne nägon sjal. Assistanssedeln hade förstin nehafts af Södersten, men sedan det första lånet blif vit efterskänkt, hade Strömberg återtagit den och förvarat den i sina egna gömmor tills Andersson ta: git den i pant och öfverlemnat den till Södersten. Södersten medgaf hvarken någon efterskänkning eller qvittning, utan påstod att Strömberg är skyldig henne 40 rdr 30 sk. Utslag skall afkunnas nästa måndag. — Några renhållningsbjon äro tilltalade för olof. ligt tillgrepp af åtskillige persedlar, och bland den atmärker sig en hemsk figur vid namn Ringqvist så väl genom sitt utseende, som genom sitt fräcka vä sen. Pannan är bred och låg och nästan helt oct hål!et betäckt af ett långt och tjockt hår, som oord: nadt faller ner i ögonen. Smala ögon, liten näsa bredt och magert gulblekt ansigte med ett riktig röfvareskägg göra allt tillhopa en högst motbjudande fysionomi. Till alla domarens frågor svarar han nej kort och bestämdt och med en trotsighet i rösten som är alltför tydlig. När ett vittne på ed berätta åtskilliga för Ringqvist bindande omständigheter, ut brast han helt frankt: jag tager mig icke deraf. — Ed ung gosse, som varit kopparslsgarelärling vid namn Svensson, har blifvit häktad och tilltalac för det han till salu utbjudit en sönderhuggen kop parflaska. Hans syster och svåger hafva emellertic reklamerat flaskan, under uppgift, att den i flera å varit deras och att de gifvit Svensson lof att försälj densamma. Svågerns namn är Asklund. Då emel lertid vid domstolen ännu en pretendent till flaska uppträdt, en flicka, hvilken far som mjölkbud fö någon herrgård utanför hufvudstaden och som förlo rat en alldeles dylik i början af Augusti, så har de blifvit fråga om att bevisa bästa rätten. Flicka har redan framhaft ett vittne, en kopparslagare, son bestämdt tagit på sin ed att han igenkände flaska som hennes, emedan han legat den för ett par å sedan, och hon skall till nästa rättegångsdag med taga flera vittnen, som kunna intyga detsamma. Asklund åter, som vid rätten uppfört sig högs oskickligt, och hans hustru veta ingen person, som under loppet af de flera år de haft flaskan, sett der eller nu skulle kunna igenkänna den, ty de had alltid haft den inlåst. Genom sitt uppträdande i saken hafva de begg makarne kommit i sådant dilemma, att de äro vit bemtningsäfventyr ålagda att inställa sig och få tag plats på de anklagades sida. — Det omtalades i förra veckan i Aftonbladet att ea qvinna vid namn Blomberg, som förut vari straffad för stöld, nu åter är häktad och tilltala för att från ett fruntimmer hafva på Ko nhbamns torg stulit en börs med 8 rer samt en näsduk Blombergs karl, zom konstapel Lambert kallade ho nom, en guldarbetare Berggren, var uppkallad oc uppgaf, att han lemnat henne ett sådant penninge belopp som hon uppgifvit, men ehuru han gjord åtskilliga uppgifter, som kunde öfverensstämma me hemnes om börsen och näsduken, så vågade han lik väl icke uppgifva att de förevisade stulna persedlarn restämdt vore dem Blomberg förut innehaft. Der emot intygade tvenne målsegaren Lundströms vit! nen, art börsen vore Lundströms. När Lambert in trädde t Il domstolen hade han i förmaket observe rat, att en för stöld straffad qvinna vid namn Be gren kastat en handske åt de qvinliga arrestantern: Han hade deruti funnit följande bref: Snella edla jag får beretta för dig en nyhet a fredrika Kysner bor uti stan tillsammans med ma ken jung jag mötte henne uti går sjg mig det öä iote någon syr med henne för hon är så fräck. ja skall försöka att skaffa dig ett söndagsblad. Någr ord Christine B. från Carl. Var pu snel och gi opp uti retten jag har skaffat dig ett vittne det ä en flicka på 43:de året hon skall säga att du hitt Börsen vid Blåslussen ner man komer op från bam nen till Skeppsbron du skall svara ja på frågan ne som din Advokat frågar dig om han får svara fö dig eller anvatt jåg svara för pengarna som du fec utaf mig. Flickan skall du säga hvar du bor hust Je 929 Pihlgatan; Sjalotta, hvem skall du be att f bli kallad nesta rettegängsdsg hon bor tjerhofsgata på Catherinasidan., Den i brefvet omnämnda Kejser är en illa kän qvinnsperson, som gått omkring och stulit ihande!s butikerna och varit strsffad för stöld. Den andr: Edla, var en bland de häktade. När Bogren med anledning af brefvet qvarhölls förmaket och sedan inkallades, ville hon icke vlc kännas att meningen varit att skaffa ett falskt vittni