som här brukas med handhästar. Bojan, som man hittat, förrådde att den blifvit lossad af menniskohand; och häraf hade jag kommit på den misstanken, att hästen blifvit stulen. Sedan öfverdomaren en stund iakttagit den vanliga djupsinniga tystnaden, yttrade han slutligen: Hästen är icke stulen; ty den som stjäl en häst, tar äfven kedjan; han kommer igenn. Missgerningsmän dömas efter en gammal lagbok, Schadschije Bitschik, och straffas med förlust af tält och hjordar, eller med gisselslag och brännmärkning. I denna lagbok heter det bland annat: Rycker man skägg afannan; plikte en häst och ett fåry — Vägrar man en törstande en dryck mjölk, böte ett fårs — Röfvar man från en nabo hans fästmö, böte en sadlad häst — Stjäl man saker af ringa värde, men som icke kunna inlåsas, miste ena handens fingrar; dock äge tjufven lösa hvart finger med två stora, fem medelmåttiga och två små fäkreaturs — Vanhelgar man bönedagen, böte trettio skillingar och bekomme tre örfilar; nu är gerningsmannen en Homen (?), böte då tio skillingar och bekomme fem örfilar,. Till slut säger denna lagbok : Förekomma oordningar inom en Himak (försarnling), då ligger skulden vanligen hos Saissanen ; han måste afsättas. Varen edra uppsyningsmän börsamme; men tillfoga de er orätt, så anmälen det hos fursten, hvilken skall låta döma dem. Dragen små tvister inför edra Saissaspger, men stora saker allenast inför öfverdomstolen, och drifven då på er rätt i det yttersta, ända till den glödgade bilanv. Edgång tillåtes icke hvarken en anklagare elier en anklagad. Till styrka för sin klagan kan den förre dock fordra edgång; men han måste till eders afläzgande utnämna någon af sina bästa vänner, och om möjligt är, en prest. Den anklagade anses, vid bevakandet af sitt bästa, eller af fruktan för ansvar, lätt kunna belasta sig med mened; men anklagaren, såsom handlande med mera lugn, misstros icke att vilja draga en vän med sig i förderfvet. I tvistemål kan dock svaranden sjelf aflägga ed. Han kastar sig då med pannan mot marken tre gånger inför en afgudabild och efterstafvar dervid högtidligt edens ord. Han fattar vwvidare med tänderna bjertat af en svart ko, som slagtas inför afgudabilden, och bringar det under bögljudda förbannelser till offer åt afguden. Till skrift begagnas här det mongoliska alfabetet, som bar sju vokaler, fjorton konsonanter och nittioåtta stafvelsetecken. Man lägger papperet på knäet och skrifver raderna ofvanifrån nedåt, begynnande öfverst vid sidans venstra hörn och slutar nederst vid det högra. I den grupp af rådsförsamlingen, hvartill jag hade gjort utkastet på min duk, vann isynnerhet bilden af en vindögd rådsherre stort bifall. Ofverdomaren hade äfven efteråt låtit kalla honom, för att visa honom ett prof af min förmåga, ty han ansåg det trognt återgifna lytet för ett konstens mästerstycke. När jag hade slutat mitt arbete upplöstes äfven rådsförsamlivgen; ty med kalmyckernas enkla lefnadssätt, med deras lätt tillfredsställda behof och med den stora prestskaran, som fyller himmel och jord med vredgade gudomlig.heter, förekomma blott få rättegångar, och domaremakten tillåtes ofta att längre förblifva stum, än goda seder kunde fordra. Enligt öfverdomarens ord återkom äfven min häst, hvilken blott hade gjort en färd med ett ilbud, som hastat förbi vår hord, jå vägen från en aflägsen del af kalmyckhorden till Astrachan. Då inga hästombytesställen finnas på Iheden, äro ilbud berättigade att, om deras häst Itröttnar, låna en annan på heden, för att med den fortsätta resan, tills en ny otröttad häst kan erhållas. Under fortsättningen af mitt arbete fick det inre af min tälthydda ett allt mer och mer heligt utseende, genom min tolks omsorg att deri upprätta ett husaltare och derpå ställa några afgudabilder. På ömse sidor blefvo de nya bilder, som jag målat, af honom ordnade efter rang och stånd. Hos kalmyckerna afmålas annars endast afgudar, hvilka här i timligheten framställas under mensklig skepnad; i följd häraf tyckte hvar och en bland dem som jag afmålat sig hafva blifvit derigenom renad och heliggjord. Med mina arbeten hade jag ändtligen kommit derhän, att nu äfven få välja mina modeller bland folket utan vidare iakttagande af någon rang, och att kunna arbeta i min egen hydda, dit äfven damer nu infunno sig för såd:nt ändamål, när jag så önskade. Hvar tredje dag, då det åt mig anslagna feta fåret slagtades, ver för öfrigt en särskild högItidsdag, på hvilken vi undfägnade våra gäster, ihvilka också ofta infunno sig så talrikt, att vi för morgondagen nödgades se oss till godo i något annat gästvänligt tält. Den som sjelf icke har något att äta hemma, besöker sin granne, och om den är i samma förlägenhet, åtföljas begge till en tredj2, som samvetsgrannt delar hvad han har med sina gäster. Vid dylika tillfällen fick jag alltid goda portioner, på det jag måtte lära mig tala kalmyckiska, hvartill isypnerhet thesoppa lofordades såsom särdeles verksam, men hvilken jag mera sällan lät anrätta i mitt hushåll, emedan furstinnan hade lånat mig sin egen kinesiska thåservis, på det jag måtte kunna laga mitt th på kinesiska, hvilket var mer i min smak. Kalmyckernas tältbyddor hafva en ganska sinnrik konstruktion; och då beståndsdelarne TR HH FF MA LAT. JA åå UA