cen, rundtomkring hade utbredt sitt pick och pack, alle nande kläder och trasor. En gammal plattnäsig karl lå; nakligt utsträckt på magen och åt ur en kruka resten a in polenta; bredvid honom gaf en vidrig qvinna di it sit )arn, under det icke långt derifrån en ung halfnaken flick tod vid stranden och badade fötterna. Den sköna, son id åsynen af Fortunatus, flytt från grushögen, var i be repp att förkunna hans ankomst. Zigenaren reste sig öd njukt helsande och grinade vänligt emot vandraren, såson n gammal bekant från den natten, då man förtärde de tekta fåret i ett större samqväm och dansade vid Cap uotas strängaspel. Också schweizaren tycktes påminn: ig dessa hedningar. Så snart han underrättat sig om vägen till det närbe ägna Palmi, frågade han den ena af flickorna hvarföre hol ,egagnade manskläder. Men dervid blef hon allt oroligar ill mods. Det var intet tvifvel mer att den olycklig secco blifvit röfvad och kanhända mördad. Ty han igen xände pagens egendom icke blott i sidenduken med deta Lufemia broderade rosenkorset och den gröna tröjan mer le glänsande stålknapparna, utan han såg äfven bland tra orna på gräset dennes välbekanta kornblå jacka jemte nå ra underkläder af nankin och hans eldfärgade lifgördel. Ni ha dödat gossen!, ropade Fortunatus med dun lrande stämma till det förskräckta packet, ni har plun: rat honom — denne gosse som i mitt sällskap var hos e) ör åtta dagar sedan! Den digifvande qvinnan reste sig förskräckt upp; der adande flickan sprang ur vattnet, och den gamle zigena en kastade sig ned för schweizaren, som i hotande ställ: ing svängde sin knöliga vandringsstaf öfver honom. Der inga flickan deremot, som bar de röfvade kläderna, ska: ade hufvudat utan att yttra någon fruktan och sade. Vackre, unge herre, stilla er! Slå icke min far. Knytet ar jag sjelf funnit, jag är alltid ett lyckobarn! Säg, hvar och huru? Tala då, eller skall jag krossa enen på er allihop, ert tjufaktiga pack, ropade Fortunaus och gjorde min af att i blindt raseri verkställa sin hoelse. Men den unga flickan flög fram som en blixt, likaom om hon med Ceccos tröja äfven erhållit hans djerfhet lingrade sig med båda armarna fast vid ynglingens höjd: