Aftonbladet – 10 oktober 1850, sida 1

KREOLEN?. HEINRICH ZSCHOKKE. Brefvet, i början prydligt skrifvet, mot slutet hastig! iltritadt, och genom flera öfverstrukna ställen nästan oläsigt, förrådde att det begynts i allt Jugn och sluats i häflig sinnesrörelse. Den upge schweizaren Jäs e det flera sånger för att utleta en mening; men innehållet blef ho. nom för hvarje gång ännu mera obegripligt. Han.bade fullt sköl att misstänka, det någon förskräcklig hemlighet tryckte kreolen; det såg till och med ut som om gosser kände sig medveten om ett förräderi mot sitt lifs räddare men hvilket han ångrade. Och just detta fann Fortunatus oförklarligt. Hans nyfikenhet var till det högsta stegrad Den miste tillfredsställas innan ban gick till Sciglio Den fransyske öfvergeneralen, som, efter bv:d Cecco ytt rade, visste om allt, befann sig just på slagfältet. Men delta ögonlliek vågade ban icke närma sig Lonom. Har beslöt derföre att lvgat afvakta stridens utgång och fält berrens återkomst. Men striden var redan afgjord; eden hade nästan all deles upphört. Det tunga artilleriets åska aflägsnade sig Alla trupper visade sig i liflig rörelse framåt mot Mil!eto Till och med trossen fick befallning att rycka efter. For tunatus följde. den segrande hären. K Alla bans bemödanden att finna ett lägligt ögonblic! för att tala med befälbefvaren, förblefve likväl heia dage: fifinga. Han erfor til! slut att Reynier lingt ifrån Milet var sysselsatt att förfölja fienden. Derföre slöt ban sigon sftönen tillen bataljon som återvände från slagfältet til Montleone. Samtalet med dessa segerdruckna krigare bvilkas af krutrök svärtade ansigten bevisade att de vari med i elden, förkortade den annars ledsamma hemvägen Hvar och en 2f dem bedyrade att ingen lefvande själ röfvarhoparne kunde undkomma cfver bafvet. De lät dervid all rättvisa Vederfaras prinsens af Hessen klokhe , Se A.B. JM 214, 217, 219, 299, 225—299, 231—9233 och 23!