Aftonbladet – 10 oktober 1850, sida 1

af kommendanten, togo spejsren emellan sig och bortledde honom. Han blef förd till ett gammalt kloster, här öfverlemnad åt en fångvattare och inspärrad i en cell, hvars fönster voro väl förgallrade med jernstörar. I känslan af sin oskuld lät han dock den oväntade förlusten af sin frihet föga oroa sig. Hen öfvertönkte kedjan af de sällsamma öden, som följt honom alltsedan afresan från TIriest, och hvari kreolen till slut alltid spelat bufvudrollen. Han genomläste flera gånger dennes bref, som han lyckligtvis bebållit, och var icke chågad att af vits uttryck deri sluta till att denna fångenskap kanske Sh et verk af de intriger, hvartili den listige gossen med en viss förkärlek syntes bafva öfverlemnat sig. De obegrip: liga orden i brefvet: Jag betraktar er ankomst som min benådning, tycktes syfta derpå. Huru derme? också bängde tillsammans, bibehöll orubbadt sitt vanliga lugn; ban förtärde makligt den : liga middagsmåltiden, betraktade på eftermiddagen gen sitt galler huru 2060 till 3000 man sicilianska linietrupper. som vid Mileto blifvit krigsfångar, afväpnade fördes förbi och afvaktade tåligt sakens utgång. Först emot aftonen efhemtades han ifrån sin förvaringsort med lika försigtighet som han blifvit ditförd. Anländ till kommendanten, emottogs han visserligen något artigare, men tillfrågades med icke mindre stränghet om orsaken, hvarför ben begärt ett samtal med grefven, zom hen bloti en gåpg hade sett, aldrig tslat med, och med hvilken han aldrig egt den minsta förbindelse. Fortunatus besvarade äfven denna fråga med den öppna bekännelsen om den nyfikenhet som blifvit väckt hos ho nom, och med förklaring, att om öfverbefölbafvaren vart i Monteleone, skulle han aldrig ha begått det brottet alt fråga efter den sicilianske grefven. Såsom bevis på sin utsago framlade han Ceccos bref. Dettas dunkla innebåll retade till och med kommen: dantens nyfikenhet till mångahanda frågor; dock afbrö han slutligen tvärt och förkunnade schweizaren sitt fri gifvande. Jag har talat med en stabsofficern, tillade han som bekräftade sanningen af hvad ni i morse berättade mig om ett förhör med grefve Ribera. Det gör mig ond att ni icke förr visat mig det här brefvet; det ståri full