Aftonbladet – 9 oktober 1850, sida 1

ret, som till bans messinska herrskarinna. Och likväl val ban mer än en gång i begrepp att qvarhålla honom. Det kostade honom en strid med sig sjelf, för att besegra sina egna önskniovgar och tysta sina bekymmer. Länge utbytte de, liggande på balmbädden, hvardera stödde på sin arm, vid det bleka lampskanet, böner, löf. ten, varningar, eder, farhågor och trösteord. Slutligen slog midnattstimman. Jag måste tidigt härifråns, suckade Cecco, lef väl Jag lefver blott för er. Vi måsta skiljas. Han talade med en af smärta bruen röst och med ögosen fyllda af tårar. Han ville stiga upp. Fortunatus drog den älskade gossen till sitt bjerta, slöt honom i sina armar, bviskade med darrande röst cch ur sorgfylldt sinne ett Farväll och tryckte sina läppar på den gråtandes mun. Denne besvarade i början motsträfvig! vännens afskedskyss; cen derpå slingrade han plötsbg! med bäftighet båda armarne kring den unga vännens hals och lade sina brinrvarde läppar mot hans. O, Fortunato! Fortunato! ropade gossen; finge jag så hör dö vid ditt bröst. Från himlen till himlen! Förbränn mig med din anda af eld! Men plåga mig icke län. gre. Jag längtar efter evig förintelse i dig! Hvarför bär du detta kemliga pansar, Cecchino? frågade Fortunatus, som lagt sin arm kring Ceccos lif, och kände motstånd af ett förborgadt harnesk. Fråga ej, det är för dig, dyre Fortunato. Jag var: fängelset hos den ondskefulle Ribera. Fråga icke mer Alit för dig! Jag fruktar att lemna verlden utan dig Menar du ej, att det skulle vara den högsta sällhet, om vi kunde utandas våra båda själar i en och samma kyss? Sällsamma väsen, huru älskvärd du är! Hvarföre får jag vu först i vår skiljsmessas ögonblick böra ditt kärleksfulla du ? sade Fortunatus. Skiljsmessa? Själ af mitt lif, kan mitt lif skilja sig från sig sjelf? ropade Cecco, i det ban log mot honom med en blick af förtjusning: mina tankar och suckar skola ju alltid kringsvärma din dagliga väg, ditt nattliga läger Med hvarje andedrag skall du dricka fjägten från min mun i hvarje luftdrag känna mina kyssar på dina läppar. Jag kan icke lemna dig, fastän min kropp måste skiljas från dig.