Aftonbladet – 7 oktober 1850, sida 3

——— —..— q1 200 fjerdedels timma förlora mitt lifs räddare ur minne och bjerta! Nej, min ädle vän, vredgas ej på mig, arma gosseln Om du visste, Ceechinol .... ,Ja, dyre Fortunatus, om ni visste hvilken orolig, men likväl lyeklig dag jag lefvat! Nu snart, o snart står er Cecco vid målet! Ja, snart, snart är allt fullbordadt, allt öfvervunnet! Då, Fortunatus ... ack, mitt bröst spränges; mina egna tankar vilja döda mig. Du har i dag, tyckes det, varit gladare än jag. Ja, jag var glad, ty mina önskningar uppfylldes, mina planer lyckades; och jag tror nästan, att behaget af denna sedan länge okända glädje ökades just genom min smärtfulla längtan efter er. Ni skall nu erfara allt. Men, min älskade vän, vredgas icke mera på mig. Icke sannt, ni vredgas ej på er Cecco? Plågar dig således äunu det onda samvetet? Nej, jag ir icke dig så dyrbar som du är mig. Kan du besegra din längtan en hel dag, så kan jag det icke. Och hvarför måste jag först i går, i närvaro af främmande vittnen, få höra hvad du, allt sedan vi blefvo bekanta, förtegat för mig, huru mycket jag också bad dig. Var detta vänskap? Var det billighet en gång? — Cecchino, en sommarnatt är för kort för alla de förebråelser du förtjenar. Fortfar; jag hör så gerna dessa förebråelser, som smickra min fåfänga. Och likväl säger jag er: jag är oskyldig Och tillstå nu, kära barn, hvar har du svärmat omkring hela långa dagen utan mitt sällskap? Jag begaf mig tidigt imorse till hufvudqvarteret; derpå tillbragte jag några timmar i grefve Riberas fängelse, och var sedan till middag hos general Reynier. Derefter måste jag ännu en gång besöka Riberas fängelse och sedan hufvudqvarteret igen, för att vänta på öfverbefälbafvaren, som först återkom sent i natt. Derifrån ilade jag ändtlisen till min kära, oförsonlige Schweizare. Detta har varit mitt. dagsverke.n Men hvartill ett dagsverke af sådan art? För att rädda lifvet på en olycklig man, som är invigd åt döden. Huru högt skattar icke dödsfången en illvaro, som för hvarje annan vore en outhärdlig börda. Jag måste våga allt, på det icke grefve Ribera blifver skjuen. Nu har jeg Reyniers ord att han får anståndstid. En fransysk officer, hvilken i morgon såsom parlamentär går till prinsen af Hessen Philippsthal i Mileto åtföljer ag dit. Jag har ett bref från generalen och grefve Ribera. Prinsens gynnande svar, som ofelbart följer, skall söra det öfriga, (Forts, följer.)