Aftonbladet – 7 oktober 1850, sida 2

vara en man af femtio år. Men de tunna håren på hans skalliga bufvud nedhängde redan isgrå från tinningar och nacke. Det smala, magra ansigtet, med flera lödräta veck i pannan, och djupa fåror kring mun och haka, framställde den läsligaste skrift, som någonsin af passionen blifvit tecknad på ett menskligt ansigte. Cecco bade rädd tryckt sig in i ett börn af rummet och betraktade fången med oafvända blickar, fulla af förvåning och vedervilja, Öfversten vände sig nu till pagen och frågade: Känner ni denna man? Hvem är han? j Ceceo hade förlorat all fattning. Hansögon irrade omkring i det lilla ruromet, liksom sökte ban råd eller räddning. Fortunatus såg bekymrad sn älsklings förlägenhet och tillvinkade horom att fatta mod. Svara dål ropade krigsmannen. Här hjelper hvarken att tiga eller ljuga, ty. jag märker att ban är er bekant. ,Jag vet icke, stammade Cecco, ora j:g här törs tro mina sinnep.s KR Och hvarför icke? frågade öfversten. Hvem tror ni att fången kunde vara? Kreolen tycktes på en gång återvinna sin vanliga beslutsamhet. Om denne man icke bure dessa torftiga kläder,, sade han, ,så skulle jag tro, ati han vore grefve Alvaro di Ribera sjelfa Isqvisitorn nickade omärkligt med hufvudet och vände sig derpå ti:l fången med dessa ord: Se upp! Hvem är denne unge gosse ? Den tillfrågade vände långsamt hufvudet mot det hörn af det lilla rummet hvarest Cecco stod, såg uppmärksamt på bonom, sänkte blicken mot gollvet och svarade: Han ir mig icke bekant. Men jag är grefve Ribera.n Om ni är grefve Ribera, hvarföre skulle niicke känna honom, då ban är er systers poge? invände inqvisitorn. Den tillfrågade upplyftade äsnu en gång sin rädda och lystra blick på kreolen och sade med en nekande rörelse: Med donba Viogennis mina systers tjenstfolk plägade jag aldrig något omgänge.n Cecceo. som från sitt förra tillstånd af ängslig spänning, återiagit sin vanliga naturlighet, tillade: Det är sannt, ste en gång med hans höga syster. Jag såg aldrig herr srefven i Marehesans palats. Öfversten upplyft2 hotande fingret mot kreolen: ,Spara du din något brutoa siämma tills jag frågar, Nn nyson. Derpå vände han sig till fången: ;Haru kunde ni föregifva er resa till Gerace, för att der göra efterorskningar, när ni nte engång kände den person, boj vilken ni ville anställa dem? ;