Aftonbladet – 4 oktober 1850, sida 4

Med anledning af den berättelse om en -E mellan mig och klädsömmerskan Amanda Widmark afslutad rättegång, hvilken berättelse i J4 20 af Än en gång Folkets Röst finnes införd, anser jag mig, då den utgifvaren haft skamlösheten neka mig att i hans egen tidning replikera hans skändliga lögner, böra inför den del af allmänheten, som ej redan blifvit ofvertygad om Folkröstens moraliska balt och eländiga hyckleri, förklara, att samma berättelse är i alla sina detaljer så från sanningen afvikande och alla deri framställda tilldragelser så vanställda, att förhållandet deri mellan sanning och lögn är, för alt begagna etwtarilhmetiskt uttryck, som 4 till 100. Att punkt för punkt och rad för rad vederlägga dessa lögner skulle bli alldeles för vidlyftigt; entast de gröfsta lögnerne vill jag derföre kortligen afslöja. En lögn är det således, att jag med våld qvarhållit några af Widmarks effekter, alldenstund de af hennes egen far lemnades mig i säkerhet för min hos henne egande fordran ; en lögn är det ytterligare, att ibland dessa effekter funnos några hesnes linne-kläder, äfvensom att samtlige effekterne skulle utgjort ett litet nätt möble mangp, alldenstund de ej äro värda 45 rdr rgs; en lögn är det än vidare, att jag, sedan dom fallit, nekat henne återfå dessa effekter, enär jag endast, då de affordrades mig sent en qväll, svara!, att nu ej vore passande tillfällev; en sanning är det deremot, att jag före rättegångens början och under dess fortgång erbjudit W. förlikning, samt att återfå heia sitt nätta möblemang och penningar dertill, äfvensom att hon, sedan dom fallit, sodvilligt a? mig utbekommit alla sina effekter och fått sin domfäste skuld till mig efterskänkt. Detta mitt handlingssätt torde ock bäst bevisa, att jag med lugnt samvete gålt den värjemålsed domstol mig ålagt och hvilken just afsåg befistandet af den fordran jag velat efterskänka och nu efterskänkt, men i medvetande af dess riktighet ej velat få mig fråndömd. Jag hemställer nu till en tänkande allmänhet, om detta mitt förfarande kan kallas: ett nedrigt och smutsigt beteende mot en stackars qvinna. Vill utgifvaren af Folkets Röst hålla efter de personer, som verkligen förhålla sig nedrigt och smutsigt mot de stackars qvinnorna, skulle visserligen hvarje rättänkande person bli honom förbanden, och sjelf vilt jag mellan fyra ögon underrätta bonom då mot hvilken person han i främsta rummet egde att sig vända, och kan försäkra alt han sjelf bäst skall kunna kontrollera mina uppgifters riktighet i berörde hänseende. Stockholm d. 4 Oktober 1830. H. ROSENQVIST. Brr