Aftonbladet – 4 oktober 1850, sida 3

neranser köper man för en grano, eller sju, åtta citrone ör lika mycket; det gör ungefär en kreuzer hos oss, Fö Nit våra arma dagsverkare från Schweiz, och birlen p orden vore. färdig.n Förmodligen fann herr Lintbi samtalet med sin lands man. mera underbållande, än läsaren. . Derföre fortsatte hai innu länge detsamma, tills tåget vid: middagstiden had uppnått bergstoppen. Men här bragte plötsligt ett för ärligt skådespel krigarne i oordning och vild. rörelse Midt på väcen lågo de stympade liken af tre fransysk soldater, som hade gått utgefär en half mil förut En a lem visade ännu de sista spåren till lif. På alla vor näsorna afskurna, ögonen utstuckna, kropparne gerombor rade. Men hade ej hört något skott. De olyckliga måst förmodadt ha blifvit omringade och öfverfallna af de si silianska mördarne. Krigarnes vrede vid denna anblick a srymhet gränsade till raseri. De uppgåfvo et fruktans värdt skrik af förbannelse och hämnd öfver Kalabrien Med möda kunde man hålla dem tillsammans, så att d cke skingrade sig för att söka mördarne, hvilka de äom rodde i närheten. Men med så mycket större försigtig ret fortsatte kapten Abram, så snart de mördade voro be sralna; sin väg gevom en milslåsg olivskog, nedför berge ill Cåstellonovos dal. Redan såg man den temligen stor yn, med sina ikerfält, vinberg och yppiga ängar, och ängre bort mot horizonten hafvet, då man plötsligt gjord alt. En af köptenens utskickade kunskapare bragte ho rom den underrättelsen, att omkring sjuhundrade sicilian ka röfvare, jemte några trupper af prinsens af Hessen-Pbi ippsthal här, i och på andra sidan om QCastellonovo vän ade ankomsten af Geraces besättning. Det tycktes ick ådligt att med en handfull folk bana sig väg genom denn: ;fvermäktiga fiende. Man tog, under den trogna ledaren nförande, af på en sidoväg inåt skogen, och efter forcerac narsch uppnådde man emot aftonen Polistria. Vid åsynen af de uttröttade fransmännen lopp folke Hsammans. Flera af bönderna voro beväpnade. Meat oci Iryck vögrades trotsigt. Det kom till bandgemäng mel an enskilde soldater och börder. Man tillropade man skapet att gifva sig. Kaptenen hotade att, om man vågad bära hand på en al hans krigare, nedgöra allt i bya son nade lif. Efter lång strid och oväseude beslöt sig kapte en till aftåg. Han vågade icke tvifla derpå att man re lan afskickat bud för att kalla sicilanarne från Castello 30v0. Än öfver sädesfält, än öfver skogsströmmar gicl :et utan väg och ledning vidare fram i natten. In ;enstädes rastades. Några släpade sig med uttröttade ber