IRRERERS SO SEKETSETSETKRIKEKAVITITTRNT VIKTER TRES OUR Detorde nog komma i behof af hans hje!p! svarad Fortunatus. a Jag tror det, herr Jandsmanp;. sade den förre; mej hela det välska folket här i landet är vant vid deras.bar bariska behandling, li-som, så att tala, der hemma hos os en tjur är van vid den andres stötar. Här vågar sig in gen utan vapen em mil ifrån byn. Når jag berättade foll huru i vårt kära fådernesland fremlingen med rensen p ryggen sändigt vandrar trygg och leende både natt oel dag, utan ati bära en käpp en gång till rödvärn, ansåg de mig,.misstrogne: såsom Thomas, för den värste spekta kelmakare och lögnare. Hvart land har sin sed, svarade Fortunatus; för ö! rigt vandrar jag lika orädd här som i Schweiz, och erin rar mig med tacksambet Ger2ce.n Afven jag,, insiärnde Stauffacher, i det han, nickad med ett tvetydigt u tryck. Gud vare lof, jag förde min fyra och tjugo refben ryekligt derifrån, utan att någo gång ett kallt knifsblad trängt sig emellan dem. Öppna man bara munnen, så är man genast till reds ned stilet ten, Sker en olycka, nåväl: mördaren spatserar för npågr veckor till en annan hy och återvänder, ärligare än förut med nådebref cch absolution. Ja, herr landsnian, vi vilj båda uppstämma våra seger-,jubeioch tacksägelsepsalmer så snart vi väl en gång åter trampa på vårt dyra fäder neslands mark. Och likväln, ropade Fortunatus, se er omkring, är de ett Jand som kunde vara en himmel på jorden.n Utan tvifvely, svarade mannen från Gla:us, bara ma der hade uppfunnit lag och polis. Men de hef7a justny ligen kommit till sbirrer och advokater, som utspinna de ras processer från den ena menniskoåldern till den andra ända till yttersta domen. Min värd herättade mig att e1 erkeskälm och lönmördare verkligen efter flera år blifvi dömd till döden. Men när utslaget kom från Neapel, bad: karlen redan varit död i tre och ett halft år. Heade ni dålig förpligning i Gerace?, frågade Fortunatus Jag kan inte klaga, herr landsman. Jag bodde i et litet stenkyffe, sådant man finner kos oss på de höga Alperna der intet träd mera frodas. Men det lofvar jag, att i ej sådan kalabresisk bydda herrska frihet och jemiikhet. Hus bonden, hustrun, barnen, gästen, grisen, bästen och åsna hafva allesammans, dag och natt, samma rum. Derför strök jag för det mesta omkring utom staden. Der så jag redan i slutet sf Mars åkerbönorna mogna, jordpäro nen i blomma, stora, fruktbara fält oodiade och utan bjor dar. Marken bär hvad man vill; tre ända till fyra po