Aftonbladet – 1 oktober 1850, sida 1

händer, så skulle han ha pryglat mig somep af sina bönder. Tror ni att man med svärdet skulle afhuggit mitt hufvud, såsom det egnar sig för en god adelsman? Visst inte; i första. bästa träd skulle man ha hängt migl Men min skrifvelse till Marchesan?s Det är en annan fråga! Märk, unga herre: signor Pasquale. har. redan visat tusen advokater med lång näsa från domstolarne. Vacabunnu Mariolu! Hvad angå hos nom sicilianska bönder ? ; sRyktet om er klokhet, signor Cavaliere, är verldskunnigt; Berätta nu genom hvilken list ni kom till Marchesan? Jag brinner af nyfikenhet att beundra edra bragder. Hvyarför förde ni inte Pietro Marucca med er bit? Pietro? : Hå, han tjenar under den galna Cancellieris fana, och far omkring i landet, eller också i de dödas rike ? Hvar såg ni Cancellieri? Ni menar Vivenzio?o Ja, den rasande, galna hunden! Grefve Ribera är vid jemförelse med bonom en helig engel; men visserligen en blind. Den ursinnige Cancellieri leder honom, såsom hunden sin blinda harre. I sjelfva verket äro de allihop blinda. Ni vet icke, att de ligga mig i bandtverket och ständ:gt mig.: Så snart jag kom med Marucca till Reggio — — I Herrans namn, till Reggio? Jag befallte till Sciglio!s Sciglio? Hvarföre? Sakerna hafva länge sedan ändrat sig. Prinsen af Hessen-Phi!ippsthal har från Messina utskeppat; 6000. eller 8000 -sicilianer till Reggio. Tusental kalabresiska och sicilianska bönder svärmade omkring, Tyst, tyst! säger jag. Allt är föranstaltadt af mig, af mig, säger jag. Folket vet icke hvem jag är. Tålamod! Inom få dagar äro de vilda banden hos oss i Gerace. Jag låter dem komma.n 4 ; Alitså är prinsen af Hessen-Pbilippsthal verkligen redan i Reggio? : ,Bättre än så! Han är redan i Seminara. Fransmännen kunna icke hålla stånd; de springa som harar för vindthunden. Vidare, vidare! Prinsen står redan vid Gioja, vid Nicotera. Han marscherar mot Mileto. Det är slut med fransoserna! Konung Josef. packar in. Ferdinand och Carolina äro i Palermo resfärdiga för att hålla sitt intå i Neapel. Men märk, min unga: herre: man kan intet göra upp räkningen utan värden! Mer säger jag ej. Visst folk, välförståendes, visst folk skall göra upp räkningen med den gamla konungen och hans drottning, Detta sär ger alltbralltis