Aftonbladet – 30 september 1850, sida 3

Märkte ni verkligen den småsaken, signora? svarade ban. Jag trodde att ni vid hans bröst skulle glömma sjelfva verldens undergånglo Fortunatus betraktade honoz, skakade hufvudet och sade: Cecchino, hvilket språk!, Signor Fortunato, det är den uppvaknades språkl fortsatte den unge pagen med köld och stolthet; derpå tryckte han, med ögonen riktade mot himlen, handen mot! sitt bröst, som om ban erfarit en djup smärta, vände sig bort och försvann i småskogen. Fortunato förde tigande Eufemia till hennes föräldrar. Dessa vero dock redan med munkar och prester på flykt till staden. Men ur siaden flyktade menniskorna ut på fria fältet. Här och cer lågo enskilda bedjande eller hopar deraf, knäböjande på åkrar och ängar; andra sprungo, jagade af dödsfasa, undan berget. Man såg till och med den fransyska besättningen med stor skyndsamhet draga mot kusten, hvarest den verkligen också, dels på stranden; dels på fiskarbåtar tillbragte natten. Det är otroligt, hvilken fruktan denna naturhändelse hade utbredt öfver staden, oaktadt nästan intet år förgår utan att dylika tilldragelser upprepas. Fortunatus, som i folkhvirmlet och skymningen hade förlorat Eufemia, fann gatorna i Gerace öde, husen öfvergifna. Han dref ännu en god del af natten sökande omkring på fälten utan att finna någon at fariljen. Derpå vände han tillbaka och tillbragte natten ensam i den tomma byggningen. (Forts. följer. ——— — BArRAL ocH Bix1o låta nu i Paris förfärdiga en kolossal luftballong, hvilken de endast ämnsa använda för vetenskapliga forskningar i de högre rymderna. Denna luftballong skall blifva 54 fot hög och 45 fot bred samt är beräknad att kunna bära till och med 20 personer. — SÄTT ATT HINDRA REKRYTERS RYMNING. Det är bekant, ett ryska mathoderna för att upprätthälla den blinda lydnaden, i vårt gamla monarkiska Europa, anses för de pålitligaste, och att man således alltmer närmar till likhet med desamma de nya reformerna inom krigsbärarne.. Det kan derföre vera in. ressant att känna hvad czaren nyligen bofailt, för att bindra de ill armeen utskrifoa rekryters rymning. En ukas anbefaller nemigen: 4) att håret på de utskrifne icke skail alldeles afrakas, utan endast klippas kort; 2) att då likväl någon eller några af n i orten samlad eller på march varande rekryttransport rymma, kola de samtligen rakas.