Aftonbladet – 30 september 1850, sida 2

brydde honom på det tvetydigaste sätt, han öfverhopade honom med bombastiska loftal öfver hans lärdom och hans demosthbeniska talgåfva; han prisade hans politiska skarpsinnighet och förutsade af linierna i hans hand, att han var bestämd att bekläda stadens högsta embeten. Allt detta tycktes blott vara beräknadt på det öfriga sällskapets förlustande. Man skrattade, man instämde i den skalkaktige gossens ion, och beundrade hans infall Men midt under detta skämt, ofta när de voro som yrast eller barnsligast, och hver och en fruktade att sgnore Pasquale skulle märka oråd och blifvarvred, kunde man varseblifva alt pagen ej-blott fullkomligt kände sin man, utan alt han också måste vara förtroligare med hars tidigare förhållanden, än sjelfva familjen Morooti. Ty just som den underlige mannen vid anspelningsr på, såsom hen trodde, af honom ensam kända saker, sprang räit ihöjden, stirrade på gossen med framströekt hals, utstötte det sicilianska skymfordet: vacabunnu mariolu! och ropade: hvem säger det! lät han åter lika hastigt, bedårad af den listige gossens smekord, Jugna sig, och som ett lam af denne offras Lill sällskapets nöje. Men. Cseco syntes finna lika mycket tycke för den fula guitarrspelaren, som denne för sin oroliga, qvieksitfverlika plågoande Fortunatus bemörkte med förvåning denna vya vänskapsförbindelse emellan de mest olika varelser 1 verlden, och tillika att bans skyddling skämtande eller undViKTNCTE HESVArsdehYfrjevträge somrkkanrderomostäiridectr honom. Ceechino gick flera gånger en am med signor Pasquale i Marcolis virberg ch egor. De hade hemligheter med hvarandra. Man såg dem ofta på afstånd tillsammans i lifligt samtal, hvarvid signor Pacquale på sitt vanliga sätt ofta och underligt förvred sin rörliga kro; p, och fäktade omkring sig med händer och armar. Till dessa möten utom hus kommo småningon äfven bönder. Eufemia gjorde först denna upptäckt då hon en gång uppsökte sin flygtige äiskling och fann Honom til s mmans med några handfasta kalabreser, i sin faders aflägsna träd gård. Men. C-ceo förklarade likgiltigt, att Uess:mie ef ea händelse bade träffat bhonpm, utan att göra mycket väsen deraf. Bufemia glodde sig emedlertid åt detta ämne till det öfriga sällskapets föra else; bon brydde kreolen för det ban umgicks med sammansvärjningsplever, kalsde bonom sin lilla Brutus uch plågade honom med frågor, hvartill han väl kuade bruka den bredaxlade Marucca, som hon igenkänt bland bönderna. Kanhända skulle Fortunatus hafva hållit Eufemias skämt för hvsid det var, om